Kulturnyheterna träffar Arvida Byström med ena medmusikanten, tonsättaren Fredrik Gran, i hans tvåa i Bagarmossen i södra Stockholm en solig förmiddag.

Halva vardags-sov-rummet upptas av två muskulösa industrirobotar. Med gemensam kraft spelar dessa på en cello som står uppallad mittemellan dem. Arvida själv står vid mikrofonen.

– Robotarna spelar en väldigt stor visuell del i hela projektet vilket känns logiskt. Jag gör ju saker från det visuella perspektivet eftersom jag kommer från visuellt konstnärskap, säger hon.

Inte första musiksläppet

Det är Gran som programmerat apparaturen. Och som tog kontakt med Byström för knappt tre månader sen, efter att han tagit del av hennes senaste konstprojekt, det med Harmony. 

Mötet mellan dem var helt avgörande för hennes nya musik, menar hon. För sju, åtta år sedan släppte Arvida Byström några spår på musikplattformen Soundcloud. Sedan tog det tid att hitta tillbaka. I Fredrik Gran mötte hon inte bara en tonsättare utan en sådan som utforskade hur man kan skapa med hjälp av den här sortens teknik.

”Helt osexualiserade”

Med robotarna inblandade hittade Byström just den förankring till det egna konstnärskapet hon sökt. Här utforskade hon en ny, färglös och osexualiserad robotvärld efter arbetet med den feminina AI-sexdockan.

– Först en som är en robot som man försökt forma till en kvinna och sen robotar som är helt osexualiserade. De känns relaterade men också helt skilda från varandra.

I våras kom första spåret ”siren eyes” med en text inspirerad av en internetsk smintrend som följdes upp av ett första scenframträdande på Scopes-festivalen på Värmeverket i Bredäng i Sydstockholm. I sommar kommer ett nytt spår (den ni ser dem framföra lite av i inslaget) och i höst; en första ep med nämnde Gran och producenten Идиот (Walter Berge).

Se när industrirobotarna spelar cello i klippet ovan.