Programchefen om Fittstim – min kamp

Just nu pratas det jämställdhet och feminism överallt. Det var detta vi hoppades uppnå när vi beslutade att göra programmet Fittstim – min kamp. Vi ville göra ett program där vi nyfiket tittade på dagens feminism och dess olika yttringar.

En grundfråga var varför den inte lyckas nå fler. Det finns massor av orättvisor kvar mellan könen, kvinnor om tjänar för dåligt, män som slår, tjejer som får stå ut med att kallas horor medan de vuxna låtsas att de inte hör. Ändå väljer många bort feminismen. Värjer sig från att förknippas med den.

Vi ville ta reda på vad som står i vägen.

Vi ville få folk att snacka jämställdhet vid fikarasterna och runt köksborden. Undersköterskor, busschaufförer och advokater – alla sorters människor runtom i landet, skulle vilja delta. Medierna borde på nytt fyllas med röster om vardagen om hur vi ska leva ihop, män och kvinnor.

Det är ett mål som är högt ställt, för samtalen om feminism har ibland svårt att nå ut till folk utanför genusvetenskapliga institutioner och kvinnofolkhögskolor. I de forumen görs mycket viktigt arbete, där förs mängder av intressanta samtal. Men hur skulle vi nå alla de andra, dem som är skeptiska till feminism och tror att det handlar om manshat och orakade armhålor?  Dem som kanske skulle tjäna på mer jämställdhet, men inte tror att feminismen är något för dem.

För att komma framåt blickade vi bakåt, till 1999. Vid den tiden var det mer fart på jämställdhetsdebatten. Då kom antologin Fittstim kom ut och lyckades blåsa liv i en avsomnad feministisk rörelse. Det var en tid då alla ville kalla sig feminister, samtalen flyttade ut ur slutna kretsar och fick igång diskussionerna på skolor och arbetsplatser. I boken skrev unga tjejer om hur det var att växa upp, om hur de blev behandlade av killarna, och hur de vuxna svek.

Vår profil Belinda Olsson var en av bokens redaktörer. Som sådan blev hon också en av förgrundsgestalterna för den tredje vågens feminism. Vi beslutade att låta henne titta på dagens feminism.   Vad har hänt sedan Fittstim kom ut, hur känner hon igen sig? Vilka driver frågorna i dag och på vilket sätt drivs de? Belinda var för oss given som programledare i den här satsningen. Med osviklig förmåga att fånga upp diskussionerna vid köksborden fick hon uppdraget att betrakta dagens feminism och fördomarna mot den.   

Och nu, när Fittstim – min kamp börjat sändas i januari 2014 har den avsvalnade debatten om feminism fått ny glöd.

Vi har skapat debatt. Dels en debatt som handlar om själva programserien där vi är hatade, hyllade, älskade och sågade. Det var inte oväntat. Men framförallt är den viktigare debatten igång – den om jämställdhet. Människor hör av sig och berättar om att de aldrig vågat närma sig feminismen tidigare, men att de nu vill vara med. För första gången känner de att det här kan vara något för dem. Undersköterskan Moa Lindroth sa i programmet Debatt: ”Tack gode gud för ditt program! För att jag som vanlig kvinna kan känna igen mig. I osäkerheten. Är jag feminist? Var står jag? Vad tycker jag?, För oss som inte vet så mycket om feminismen som sådan...”

Bloggaren Frida Johansson skrev under rubriken ”Belinda är smartare än oss alla”:  ”Genom Fittstim – Min kamp ser jag hur Belinda kliver ner från sin maktposition som väletablerad journalist och provar hur det känns att se dagens feminism med ett par andra ögon. Ett par ögon tillhörandes någon som kanske inte diskuterar feminism med sina vänner på fredagskvällarna eller läser kritiska samhällsmagasin och kanske inte alls känner att hen hängt med i utvecklingen av hen – och kanske är rädd för att kalla sig feminist.”

Sociala medier svämmar över av inlägg, det osar på Twitter och Facebook och i bloggar.

Spaltmetrar, TV-timmar och radiotid ägnas åt frågor om feminism och jämställdhet. Med det här enorma genomslaget känns den förväntade kritiken inte svår att ta.

Att göra program om feminism kommer alltid att väcka reaktioner. När SVT gör nästa program om feminism och jämställdhet hoppas vi att debattens vågor återigen går höga.

Nu har vi visat att ämnet verkligen kan engagera både feminister och vanligt folk.

Vi säger som Belinda Olsson: Alla smygfeminister därute – kom ut! Kom in!

Fittstim - min kamp

En resa i dagens feminism