I ett inlägg på Facebook förra veckan skrev den sannfinländska politikern Olli Immonen bland annat att han ”drömmer om en stark, modig stat som skulle besegra mardrömmen mångkulturalism” och att ”vi kommer att strida till slutet för vårt hemland och en sann finsk nation”.

Utspelet har väckt stor uppståndelse och debatt i Finland. Många har menat att hans agitatoriska språkbruk påminner om Anders Behring Breiviks.

15.000 på plats

Igår hölls en demonstration på Medborgartorget i Helsingfors. 27.000 hade anmält sig och 15.000 dök upp.

Mellan tal från politiker, aktivister, tv-personligheter och sportstjärnor uppträdde den svenska rapparen Adam Tensta, tillsammans med finska Signmark, som rappar på teckenspråk.

”Det är såhär kärlek i Helsinki ser ut” skrev Adam Tensta på Facebook. De uppträdde senare en gång till, på efterfesten som hölls på nattklubben Tavastia.

Buades ut

En av de som var på plats är Andrea Svanbäck från den finlandssvenska tidningen Hufvudstadsbladet.

– Det var bra stämning. Positiv, lugn och mycket konstruktiv, säger hon.

En som talade var Matias Turkkila, som chefredaktör för sannfinländarnas tidning. Han möttes av burop, enligt Svanbäck.

– Han höll tal där han försökte ta avstånd från det Immonen sagt, men samtidigt ville han skapa förståelse för honom. Det var svårt att förstå vad han menade och han buades ut. Men många på plats sa ändå att det alltid är bättre med debatt än med envägskommunikation, säger Andrea Svanbäck.

”Vi har en dröm”

Demonstrationen föregicks av kampanjer på sociala medier, där man vänt på Immonens formulering ”mardrömmen mångkulturalism” och demonstrerat under parollen ”Meillä on unelma” – ”Vi har en dröm”.

Det är samtidigt en alludering till Martin Luther Kings klassiska medborgarrättstal ”I have a dream” från 1963.

”Förstår att många blir rädda”

Andrea Svanbäck säger att frasen kan tolkas på olika sätt, och att flera framhållit att mångkultur inte ska vara en dröm – utan verklighet.

Hon tycker också att kopplingen till den amerikanska medborgarrättsrörelsen känns relevant på fler plan.

– Nu har vi ett tonfall som är så hetsigt att man inte trodde det var möjligt. Det känns lite som att man är tillbaka på 1960-talet i USA. Det är såpass grova ordval att jag förstår att många blir rädda, säger Andrea Svanbäck.