”Boken, platsens gårdag nu” är titeln på det senaste verk av Adonis som kommit ut på svenska. Boken utgör första delen i trilogin Al-Kitab.
Men när Boken lyfts upp till samtal och diskussion väljer Adonis att enbart konstatera att han i Boken går emot den västerländska bilden av islam, inte sällan gestaltad i generaliseringar. Sedan föredrar han att prata vidare om andra ämnen.
– Boken finns ju översatt nu, så alla kan skaffa sig en egen uppfattning, säger Adonis.
Religion vs poesi
I stället kommer samtalet att kretsa kring två frågor. Den första tar upp förhållandet mellan religion och poesi.
– Eftersom Koranen är skriven på ett poetiskt språk finns där en grundsten för den arabiska poesin, menar Adonis, men konstaterar att förhållandet samtidigt är konfliktfyllt.
– Konflikten besår i att religionen gör anspråk på att omfatta hela sanningen. Sanningen blir därför till ett faktum, som ligger bakom oss. För poeterna ligger däremot sanningen framför oss, säger Adonis och liknar sanningen vid en upptäckt eller en skapelse som ligger framför oss.
Adonis var själv något av en litteraturens revolutionär när han etablerade sig som författare på 1950- och 60-talen. Samtidigt är krävs det en solid grund att stå på för att vara nyskapande, menar Adonis:
– Om man inte är klassist, kan man inte heller vara modernist.
Sufism vs surrealism
Den andra frågan som seminariet uppehåller sig kring är hur Adonis kan lyfta fram den islamska mystiken och sufismen samtidigt som han skriver i en surrealistisk anda.
– Den islamska mysticismen har ingenting med den statligt fastställda religionen att göra, fastslår Adonis och räknar upp beröringspunkter mellan sufismen och surrealismen.
Som återkommande tema för likheterna är de pågående skeendena och tron på att det finns saker att finna bortom det synliga eller uppenbara.
Adonis har beskrivit sig själv som en hednisk mystiker, som verkar i hjärtat av islam. Samtidigt tar han avstånd från monoteismen.
– Jag vill inte chockera er, men monoteismen är en missuppfattning, säger han. Monoteismen säger alltid att den har den fulla sanningen; gårdagens, dagens och framtidens sanning.
– Inom monoteismen är det slutgiltiga budet redan överlämnat. Det innebär att människor enbart har att lyda och samtidigt inte har något mer att säga. Men då har samtidigt inte Gud något mer att säga. Gud gjorde sig till sin egen sista profet, avslutar Adonis.
Anders Blåder