Hon är lågmäld, nästan försynt, och verkar lite sliten och trött när hon stiger fram för att skaka hand med mig på Grand Hotel i Stockholm. Hon har precis landat och det är tydligt att hon helst skulle vilja gå till sitt rum och koppla av. Men när vi väl börjar prata så rinner tröttheten av, och det engagemang och den djupa solidaritet med våra medmänniskor som är själva grunden för hennes författarskap tar över.
Vårt samtal blir allvarstyngt. Vad det handlar om är ju ett försök att i ord försöka förmedla en verklighet så tung, ofta så nattsvart förtvivlad att man som läsare har svårt att ta till sig den. Samtidigt finns i den verklighet hon beskriver också människors glädje, stolthet och förtröstan på det socialistiska projektet.
”Ni kan inte förstå det som händer i Ryssland”
Det är hur vanliga, enkla, ofta fattiga och maktlösa människor försökte navigera i Sovjet hon beskriver. Sovjetmänniskans historia, men inte den yttre historien – krig, fångläger, förtryck, umbäranden – i första hand, utan själens historia. Hon har intervjuat tusentals människor, ofta mycket långa intervjuer, där hon till sist får en motvillig person att dela med sig av sina innersta känslor, trots rädsla, skam och skuld.
Men när jag frågar Svetlana Aleksijevitj om vad hon skulle vilja att vi – hennes läsare i väst – lär oss av hennes böcker, så lämnar hon omedelbart det böckerna handlar om och börjar tala om vad som händer i Ryssland i dag.
– När jag talar med folk här ser jag att ni inte kan förstå det som händer i Ryssland. Först fick man frihet, och sen återgår man frivilligt till slaveri!
”Vapenskrammel överallt”
Och Svetlana Aleksijevitj själv verkar ha svårt att förstå hur det kunde gå så illa, inte bara i Ryssland utan också i hennes eget hemland, Vitryssland, där media – som till övervägande del lyder president Lukasjenkos ukaser – knappt har noterat att en landsmaninna har tilldelats världens mest prestigefyllda litteraturpris.
– Nu är det rysk nationalism och vapenskrammel överallt. Nej, i dag går det inte att vara optimist, säger hon.