Under ett fullsatt seminarium på Stockholms filmfestival samlades under dagen den svenska filmbranschen för att diskutera framtidens filmstöd. Klart är att den gamla finansieringsmodellen med filmavtalet, som sjösattes 1963 av Harry Schein, kommer att ersättas med en ny statlig filmpolitik 2017.

Breda filmer av hög kvalitet

Med det gamla filmavtalet har filmer antingen kunnat tilldelas produktionsstöd eller automatstöd. Automatstödet har varit ett stöd för bred film. Med den nya politiken verkar det som att gränsen mellan dessa stödformer kommer att luckras upp, och automatstödet ska ersättas med ett nytt marknadsstöd som ska inriktas mot ”breda publikfilmer av hög kvalitet”, enligt en debattartikel skriven av Alice Bah Kuhnke i maj.

– Vi vill ha både breda, stora publikfilmer som tilltalar många och smala, spetsiga, avantgardistiska filmer. Men framför allt vill vi se filmer som både tilltalar en stor publik och som har en hög kvalitet, säger Kulturdepartementsrådet Charlotte Ingvar-Nilsson.

Finns inte det i dag?

– Innevarande år är hittills väldigt dåligt för den svenska filmen om man tittar på biopublik. De som ser svensk film har sjunkit från 25 till 15 procent av de totala biobesöken. Vad som finns i dag är en låsning, filmavtalet reglerar i detalj på ett sätt den statliga filmpolitiken inte kommer att göra. Staten kommer formulera övergripande mål och inriktning och sedan kommer filminstitutet tillsammans med branschen arbeta fram detaljer och stödformer.

Visioner och mål, vad kan det innebära?

– Det kan jag inte gå in på, jag kan inte svara mer än så.

Handlar det om några politiska eller konstnärliga mål?

– Jämställdhet och mångfald utgår jag från att vi kommer ha kvar. I övrigt kommer vi att tala om bredd och konstnärlig kvalitet, självklart. Vi kommer återkomma kring det, säger Charlotte Ingvar-Nilsson.

Första kvartalet 2016 kommer departementet att komma med tydligare besked om politikens filmiska visioner.

”Vi når botten”

Att det har varit tufft ekonomiskt för svensk film håller flera i branschen med om. Tomas Eskilsson på Film väst skräder inte orden.

– Ärligt talat når vi nog botten på riktigt nästa år. Men om vi jämför med motsvarande tid förra året så har vi ofantligt många mer intressanta, svenska projekt, att titta på och att välja bland. Det tycker jag tyder på en viss liten tillförsikt. De här filmerna, om de nu kan göras, kommer upp 2017. Då blir det bättre, för sämre kan det faktiskt inte bli, säger Tomas Eskilsson.

Sämre, hur menar du då, publiksmässigt eller kvalitetsmässigt?

– Publikmässigt. Men jag tycker också att man måste prata om något annat. I de allra flesta europeiska länder finns det alltid någon debuterande regissör i arthouse-fältet, som får ett genombrott á la ”Återträffen” eller ”Äta sova dö”. Kanske ”Tjuvheder” får det i år, den tickar ju på hyfsat bra och med lite Guldbaggenomineringar kanske det slutar riktigt, riktigt, bra.

– Men vi gör väldigt få av de där väldigt ambitösa filmerna, som däremot ”Turist” var. De där ambitiösa arthouse-projekten som verkligen kan komma i en prestigesektion i Berlin. Vad är ambitionen och vad kan vi jobba på för nivåer, för att ta det klivet? Där är situationen inte riktigt så dålig som på den publika sidan, det är den som har åkt mycket kana här på sista tiden, säger han.

”Ett hafsverk”

Även om branschen är överens om att filmpolitiken måste moderniseras, och flera nu verkar försiktigt positiva till den stundande omdaningen, är biograferna fortsatt skeptiska. En av anledningarna är att man räknar olika.

Kulturdepartementet menar att den nya politiken kommer innebära mer pengar till branschen, men Svenska Bio hävdar motsatsen.

Peter Fornstam, vd Svenska Bio, tycker dessutom att beslutet om den höjda momsen har fattats över branschens huvud.

– Jag kan inte se fördelarna med det här. Om det är mindre pengar, varför göra det? Det är min kärnfråga. Hade man kommit med ett paket som hade stått för mer pengar för bred film, för det är det vi är intresserade av, och lösningar på frågor, så hade det varit en sak. Men det här är ett hafsverk, det enda man kommit med är den hårda medicinen: mer moms och sen har vi inte klurat ut resten, säger han.

”En förutsättning”

Men enligt kulturdepartementet var momshöjningen oundviklig, och man har fattat beslutet efter ha skickat ut en departementsskrivelse på remiss.

– Det var ett starkt motstånd till momshöjningen, 73 procent ville inte ha det. Samtidigt ville lika många inte ha ett fortsatt filmavtal. Kulturminister Alice Bah Kuhnke har varit väldigt tydlig med att hon kan inte tänka sig att avskaffa filmavtalet och samtidigt halvera stödet. Momshöjningen var en förutsättning för att kunna höja stödet till svensk film, säger departementsrådet Charlotte Ingvar-Nilsson.

I det gamla filmavtalet skulle 10 procent av biobiljettförsäljning gå direkt till SFI, Svenska Filminsitutet. Dessa pengar skulle sedan fördelas till produktion av nya svenska filmer, samt till arkivering, dokumentation och restaurering av film. I utbyte befriades biograferna från vad som då kallades nöjesskatt, som motsvaras av moms i dag. Med det nya avtalet skrotas de 10 procenten, och i stället höjs momsen från 6 till 25 procent.

SVT ökar sina investeringar

Kulturdepartementet menar, tvärtemot Svenska Bio, att den nya filmpolitiken kommer innebära mer pengar till svensk film. En av anledningarna är att SVT har höjt sin filmbudget, från ett garantibelopp på 80 till 100 miljoner kronor per år, under perioden 2017-2019.

– Vi ser oss som ett nav för kreatörer. Men vi vill gärna lyssna på branschen, säger SVT:s vd Hanna Stjärne, som välkomnar ett tätare samarbete mellan public service och filmindustrin.