– Vänstern menade att lärarna var alltför auktoritära och förmedlade borgerliga värderingar. Högern ansåg att lärarna drevs av maktanspråk. Därför borde relationen mellan lärare och elev utjämnas till att bli en relation mellan producent och konsument. Paradoxalt nog är det samma argument som 68-vänstern, fast nu i en marknadsliberal språkdräkt, menar författaren Johan Wennström.
De politiska ambitionerna har varit att ge barn och föräldrar mer inflytande och att skapa mätbara mål för skolan. Priset verkar ha varit lärarnas självständighet. Johan Wennström påminner i boken om en tid då lärare antogs ha en inneboende god moralisk drivkraft.
– Sådana idéer har bekämpats av både högern och vänstern.
Reformer från höger och vänster
I boken nämns friskolereformen och Carl Bildts läroplan på 90-talet som viktiga steg, liksom Olof Palmes läroplan från 1969. Alla bidrog de till att minska lärarnas frihet. Men ur ett idéhistoriskt perspektiv kan man se början på processen ännu längre tillbaka. Det handlar om själva grunden till dagens människosyn.
– På medeltiden var själen i centrum, berättar filosofen Jonna Bornemark, föreståndare för Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola. Den erfarande delen av människan var den som var viktig och skulle vårdas. Men i och med den mera mekanistiska världssynen gjordes en åtskillnad mellan kropp och själ. Till slut sågs även själen som mekanisk. Det gör att man saknade språk för den erfarande delen av människan.
Existentiella frågor
Dagens något själlösa detaljstyrning påverkar inte bara lärare utan också andra yrkesgrupper. Jonna Bornemark har varit ute på många arbetsplatser och pratat om existentiella frågor med personalen.
– När det gäller yrkesgrupper som lärare, poliser och vårdpersonal så är det just fingertoppskänslan som är det viktiga. När man bara fokuserar på det som går att mäta så blir det fattigt.