Istället för att gå på universitetet, som hennes mamma ville att hon skulle göra, köpte Birgitta Stenberg, som 18-åring på 1950-talet, en enkel tågbiljett ut i Europa för att finna poesin.
I flera år levde hon på olika platser i Sydeuropa, lät sig drabbas av kärlek och passion till både kvinnor och män, hon tog droger, risker och skrev om allt hon upplevde.
Debuterade med romanen ”Mikael och Poeten”
1956 debuterade hon med romanen ”Mikael och Poeten” där hon skrev om den så kallade Kejneaffären på ett poetiskt vis. Men det var med romanen ”Chans” (1961) som Birgitta Stenberg slog igenom för den stora läsekretsen. Boken handlar om klassbarriärer och skildrar en socialt urspårad flicka och en överklassynglings liv tillsammans. Boken filmatiserades 1962.
Hon arbetade som journalist på tidningen Arbetaren 1956-58 och var redaktör för tidskriften Kultur Kontakt.
Skrev flera självbiografiska verk
”Kärlek i Europa” (1981) blev den första av hennes sex självbiografiska romaner. I boken som utspelar sig i Sverige, Frankrike, Italien och Spanien, beskriver Birgitta Stenberg sin vänkrets av konstnärer, författare, alkisar, bögar och flator från hela världen och allt hon upplevde i sina möten och i sin strävan efter att bli författare.
Hon följde upp med den självbiografiska ”Apelsinmannen” (1983) som liksom debutboken till stor del handlar om Kejneaffären.
Hamnade i missbruk
Birgitta Stenberg ingick i den litterära Metarmorfosgruppen som skrev om och romantiserade drogruset. Hon fastnade själv i ett amfetaminmissbruk som hon lyckades ta sig ur med hjälp av några tålmodiga vänner. I boken ”Rapport” (1969) skriver hon om sitt missbruk under slutet av 60-talet.
1965 köpte hon ett hus och flyttade till ön Åstol på Västkusten. Där fortsatte skriva samtidigt som hon tillsammans med sin man köpte en fiskebåt arbetade som fiskare.
Blev 82 år
Birgitta Stenberg skrev ett 60-tal romaner, barnböcker och TV-serier, alltid med en strävan att skriva sant, att komma bort från konvention, tradition och kärnfamilj. Hennes uppriktighet som tidigare provocerade kom med tiden att göra henne till förebild för många. Inte minst för feminister och homosexuella. I en intervju med Kulturnyheterna 2012 sa hon att hon var kluven till rollen som förebild.
– Det är väldigt besvärligt. Det var så härligt när människor var mina motståndare, för då skärper man sig och fungerar bättre. Men när de plötsligt är snälla så blir jag nästan mjäkig men samtidigt väldigt lycklig och glad.
Birgitta Stenberg blev 82 år.