– Om jag läser sorgsna böcker som har hänt på riktigt, tänker jag: varför kan inte jag hjälpa till och göra det bättre, säger Lucas Habtemikael som går i sexan på Tiundaskolan i Uppsala.

Han läser ogärna böcker om mobbning. Hans favoritbok är ”Jag är Zlatan”, mycket för att den peppar honom. Hans klasskompisar Molly Brus Turfjell och Matilda Edin håller med honom, de läser inte heller mobbningsskildringar.

– Det är jobbigt att läsa om det, säger Matilda.

– Jag känner så stort medlidande att jag inte klarar av att läsa om när andra blir mobbade, säger Molly.

Fantasy i topp

De senaste åren är det fantasy- och spöktitlar som dominerat topplistorna för barn- och ungdomslitteratur. Men trots att barn tycks föredra magi framför realism fortsätter böcker om mobbning att ges ut frekvent. Frågan är vilken tröst de kan vara, och för vem.

– Om man är utsatt för den typen av övergrepp i vardagen, då har man ingen som helst lust att ägna fritiden åt att grotta ner sig ytterligare i det, säger litteraturkritikern Lotta Olsson.

– Däremot så tror jag att litteratur möjligtvis kan hjälpa genom att visa att det finns andra världar, andra sätt att leva. Att det finns något utanför den där fruktansvärda verkligheten.

Narrativ fantasi

Litteraturen kan innebära en flykt för den som är i behov av sådan. Men kan den vara till nytta för något mer? Den amerikanska filosofen filosofen Martha C. Nussbaum har myntat begreppet narrativ fantasi. Hon menar att läsning av skönlitteratur möjliggör perspektivskiften, som ger en förmåga att leva sig in i hur andra människor tänker, känner och lever. Men det har gjorts få empiriska studier för att faktiskt belägga att skönlitteratur gör oss mer empatiska.

Tolvåringarna i Uppsala tror på att skönlitteratur om mobbning kan lära oss något.

– Folk måste inse att mobbning inte är så bra, och hur svårt det faktiskt är att bli mobbad, säger Lucas Habtemikael.

Tror du att man gör det om man läser böcker om det?

– Ja, alltså, man har ju medlidande. Och man känner kanske den stackars personen, säger han.

Tror ni att man kan bli snällare av att läsa böcker?

– Nja, kanske lite, men inte liksom helt påverkad, säger Molly Brus Turfjell.

Lotta Olsson delar Mollys skepsis.

– Det finns så mycket idéer om att barn ska lära sig av att läsa. Ja, man blir en bättre läsare av att läsa. Man lär sig språk av att läsa. Men att man skulle bli en mer empatisk människa som blir mindre av en mobbare, det är jag inte riktigt säker på, säger Lotta Olsson.

Identifikation

En av anledningarna till att Lotta Olsson inte tror på mobbningsskildringarnas omvälvande förmåga, är för att ingen vill se sig själv som en förövare. Många läser för att bekräfta sig själva, få läser för att förändra sig.

– Nästan alla mobbare ser sig själva som det lilla, ensamma barnet, för det är det vi har närmast. Jag tror att det var det som gjorde Harry Potter så stor. Vi kände alla igen oss i den lilla stackars ungen under trappan, säger hon.

En fusion av skolbänksrealism och fantasy

I böcker som ”Oliver Twist”, ”Flugornas herre” och ”Barnens ö” får vi möta det lilla barnets kamp mot det stora, taskiga kollektivet. Det är en av våra allra mest klassiska berättelser. Men på senare år har något förändrats. Med Harry Potter skedde en fusion mellan skolbänksrealism och fantasy. Nu kan vi även möta utsatta barn med övernaturliga krafter.

– Fantasy plockar upp utanförskapet och ger den mobbade magiska vapen att bemöta sina mobbare med, säger Lotta Olsson.

Även i svenska böcker som ”Cirkeln” och ”Pax”-serien förses nu de utsatta barnen med övernaturliga krafter. I de här böckerna är mobbningen ett närvarande tema, men i berättelsens periferi. Det, och de magiska inslagen, kanske gör dem mer lättillgängliga. Det tycker åtminstone eleverna på Tiundaskolan.

– Jag gillar fantasy, för att där är allt möjligt, säger Matilda. Hennes favoritbok är ”Archie”, som handlar om relationen mellan en drake och en pojke.

– När man plockar in lite sagoväsen blir det lite roligare, tycker jag, säger Molly Brus Turfjell. Hon föredrar ”Hans majestäts drake”, en annan drakhistoria.

”Vi har alla varit små svaga barn”

Lotta Olsson tycker inte att det är konstigt att berättelsen om den mobbade hittar nya former.

– Vi har alla kvar den där känslan av att ha varit små svaga barn, som har bemästrat någonting. Det är en väldigt stark berättelse i mänsklighetens historia.

Om man själv är ett litet svagt barn, vad tror du att man tycker om att läsa om detta?

– Då gör man det för drömmen, drömmen att lyckas övervinna svårigheterna. Att vinna över plågoandarna, säger hon.