I sex års tid har litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström arbetat på debutromanen Århundradets kärlekskrig. En historia om ett högintellektuellt par och deras relations dödsryckningar.

Det är nästintill omöjligt att inte dra paralleller mellan fiktion och verklighet. Romanens ”Hon” har en hög position på jämställdhetsdepartementet och ”Han” är medlem i ”Styrelsen”. Ebba Witt-Brattström är en feministikon som är professor i litteratur vid Helsingfors universitet. Hennes exmake Horace Engdahl sitter på stol 17 i Svenska Akademien.

Ebba Witt-Brattström hävdar dock envetet rätten att låta fiktionen stå för sig själv:

– Jag får hela tiden frågor om boken handlar om mitt äktenskap. Det irriterar mig oerhört. Det är ett skvallerintresse som man nog bara har i Stockholms mediekretsar. Det är ett osunt intresse som finns för Svenska Akademien skulle jag säga. Kungahuset är ointressant, kyrkan har ingen makt, då har vi kulturens mecka på börshuset i Gamla stan. Där ligger det mediala intresset, säger hon.

”Kulturens kungapar”

Ebba Witt-Brattström och Horace Engdahl levde ihop i 33 år och kallades ofta i media för ”Kulturens kungapar”. Sedan två år är de skilda och oavsett de många likheter som finns mellan litteraturens och verklighetens par, påstår Witt-Brattström att den här boken är större än de två.

– Det här överskrider absolut kulturens kungapar. Den här boken kommer att bli en klassiker, förstår du. Den är skriven som världslitteratur och inte för 08-områdets journalister.

Inspirerad av Strindberg och Tikkanen

På försättsbladet till Århundradets kärlekskrig står det ”hommage till Märta Tikkanen & August Strindberg”. Två författare som båda skrivit lätt maskerade och rasande äktenskapsuppgörelser. August Strindberg beskrev sitt äktenskap med Siri Von Essen i En dåres försvarstal och Märta Tikkanen skrev om sitt liv med den alkoholiserade maken Henrik Tikkanen i Århundradets kärlekssaga.

– Det finns fler likheter mellan Århundradets kärlekskrig och Århundradets kärlekssaga eftersom det finns utrymme för kvinnan i båda. Men det finns mer utrymme för mannen i min bok. Jag försöker att skriva fram kvinnans position, utan bekostnad på mannens. Det finns möjligheter till att identifiera sig med mannen, även om han är en 1800-talsman som ser kvinnor som underlägsna.

”Svårt att bli profet i sitt eget hemland”

August Strindbergs självbiografiska roman En dåres försvarstal skapade stor skandal i Sverige trots att Strindberg aldrig gav ut den på svenska. När boken gavs ut i Tyskland åtalades Strindberg för sedeslöshet.

– En dåres försvarstal var egentligen avsedd till att smutskasta Strindbergs hustru. Men det fungerar inte riktigt eftersom huvudpersonen Axel är så ynklig. Oavsett så handlar det om en manskris. Men den blev inte väl mottagen, det blev aldrig väl mottaget när Strindberg skrev självbiografiskt. Det är svårt att bli profet i sitt eget hemland.

När Märta Tikkanen 1978 kom ut med Århundradets kärlekssaga, blev hon karaktärsmördad i sitt hemland Finland, men hyllad som feministikon i andra länder. I diktromanen drog hon bildligt ner byxorna på sin man, konstnären och författaren Henrik Tikkanen och deras trasiga äktenskap. Hon skrev ingående om sin roll som alkoholisthustru, om hur maken flåsar sin spritångande andedräkt över henne, om självmordshoten och otrohetsaffärerna.

– Den översattes till 38 språk och blev en klassiker.

Redan kö till boken

Vad som händer när Ebba Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig når butikerna återstår att se, men reservationerna på landets bibliotek är redan uppe i lika långa köer som Nobelvinnarnas verk brukar nå.

Likheterna mellan Tikkanens och Witt-Brattströms böcker är alltså många. Förutom att de två titlarna får det att låta som att de är varsin del i en romansvit, är också de offentliga uppgörelserna och själva arbetsprocessen av samma slag.

Märta Tikkanen skrev dagbok om äktenskapet på nätterna, Ebba Witt-Brattströms arbetade på ett liknande vis, hon skrev mycket på natten under tiden hon lyssnade på opera på hög volym.

– Jag har antecknat och det finns dagböcker från olika perioder av mitt liv. Precis som alla författare har jag använt mina livserfarenheter.

Svar från männen

När Henrik Tikkanen läste sin frus diktroman sa han; ”Jag är så lycklig över att det är jag som har kunnat inspirera dig till det här!”

– Henrik Tikkanen var en av de första som uppmuntrade Märta att ge ut sin bok, sen ångrade han sig givetvis, säger Ebba Witt-Brattström.

Kulturnyheterna har hört av sig till Horace Engdahl, men han vill inte intervjuas om den kommande boken skriven av hans förra fru. Han skriver i ett mejl till redaktionen:

”Tack för erbjudandet. Jag har emellertid bestämt mig för att inte kommentera den skrift du nämner, så någon intervju om saken är inte tänkbar.”

”Egentligen borde man bli irriterad på honom”

I Århundradets kärlekskrig haglar de välformulerade elakheterna mellan ”Han” och ”Hon”, paret som levt ett halvt liv tillsammans och som nu bara har barnen och föraktet för varandra gemensamt. Bokens ”Han” får okontrollerade vredesutbrott, kastar tekoppar, håller fast hennes handlovar och tar struptag. Systern ser blåmärkena.

Finns det något som är njutningsfyllt i den här välformulerade elakheten?

– Jag skrattar lite emellenåt åt hans repliker eftersom de är så barnsliga och att han på fullaste allvar talar om hur en man ska vara. Han ser sig som någon som ska gå med truppen, nån slags Napoelon.

Går det att skriva en sån här utpekande roman om det som har hänt inte är sant?

– Det är lika mycket ett utpekande av henne. Som jag säger om och om igen. Det här handlar inte om mig och Akademimannen. Någon utpekning finns inte, i så fall är hon en oerhört tragisk person. Men det är så vi läser, vi blir jätteirriterade på henne för att hon inte går. Men egentligen borde man bli irriterad på honom.

Varför skrev du boken?

– Jag ville ta litteraturen ett steg vidare. För att just den här typen av osagda erfarenheter och den våldsamma slutfasen är inte uttalad i skönlitteraturen. Hela spektret av erfarenheter måste finnas och det här fattas.