Hennes förebilder är bland annat kända kvinnliga författare som svält sig. I historien har det funnits flera exempel på kvinnor som slutat äta. På 1300-talet blev Katarina av Siena helgonförklarad på grund av sin askes. Så kallad ”helig anorexi” har tolkats som ett sätt att få makt, att få en sorts pondus genom att stå över det världsliga. Hur är det då för Hannah i boken, är det ett sätt att få makt eller handlar det om en flykt från livet?

– Hon lyckas ju på ett sätt fly sitt tonårsliv just då genom att svälta sig, säger Lina Kalmteg om sin huvudperson Hannah. Hon behöver inte vara med i det vanliga livet. Samtidigt tycker hon sig kanske på ett sätt stå över andra människor.

Författarna fiktiva vänner

Familjen och vårdpersonalen som försöker tvinga i henne mat har Hannah ingen förståelse för. Däremot vurmar hon för författare som Virginia Woolf, Nelly Sachs och Karin Boye, de som hade det där ”speciella utseendet”.

– Jag tror först att hon inte riktigt förstår det själv, säger Lina Kalmteg.

– Hannah tänker på dem vid olika tillfällen som en sorts fiktiva vänner. De har också lidit på något sätt, hon tänker sig in i deras liv, där finns några som förstår henne.

– Det finns ju teorier om de här författarna använt sig av det här svälttillståndet som en väg mot att komma till ett högre tillstånd. Det är kanske det som Hannah också hoppas på, att nå en sorts högre värld genom sin svält. Att ställa sig över alla andra och kanske till och med få tillhöra den här gruppen kvinnor.

Gömd i litteraturen

I boken nämns också författare som Sylvia Plath, Anne Sexton och Emily Dickinson. Magra och med ett olyckligt skimmer över sig. Flera av författarna som nämns i boken dog unga, eller tog till och med sitt eget liv.

– Många författare har kanske på ett plan kunnat använda den här anorektiska kvinnokroppen för att ”bli” intellektuella, att ses som intellektuella. Ett sätt att ta bort kroppen och bara låta själen synas.

Hannahs författaridoler verkar sväva högt ovanför de jordiska, kroppsliga behoven. Men själv mår Hannah sämre och sämre, hon blir sängliggande, kissar på sig, blöder ständigt näsblod och är rädd att tappa tänderna. Till slut är hon nära döden och måste tvingas i näringslösning för att överleva.

– Hannah romantiserar bilden av författarna, det är personer som det finns ett sorts mytologisering kring, säger Lina Kalmteg.

– I sitt tonåriga, lite klyschiga perspektiv förstår hon kanske inte riktigt vad det är hon gör. Jag menar, det är förstås bra att finna tröst i litteraturen, men det är bra att komma ut i verkligheten också.