– Jag tror det började med att min mamma mördades 2002. Utifrån det har jag sedan försökt att skriva den här boken och samtidigt fundera på – är jag fortfarande jude? Om jag inte är det, vad är jag då? Det blev en allvarlig kris, säger författaren Bernt Hermele.

Bernt Hermele växte upp i ett judiskt hem i 1950-talets Södermalm i Stockholm. Han levde med judiska traditioner och var med i den judiska församlingen. Han var 15 år när han första gången klev över tröskeln till ett icke-judiskt hem. När han sedan gifter sig och får barn uppfostras de på ett liknande sätt.

Mamman mördas av självmordsbombare

Men två stora livshändelser får Hermele att börja tvivla på sin judiska indentitet. Den ena sker 2002. När hans mamma är på besök i Israel, under den judiska påsken, mördas hon av en av Hamas självmordsbombare.

Bernt Hermele skriver om den dramatiska händelsen i sin bok ”Judejävel”:

”Jag blev ombedd av Expressen att skriva om detta, men avböjde, man tigger inte om medkänsla och omsorg. Kanske berodde den uteblivna svenska reaktionen från officiellt håll på en sammanblandning mellan att vara jude och att vara israel. Att en svensk medborgare mördas i en terrorattack hör trots allt till ovanligheten.”

Gjorde dokumentär om mordet

Efter händelsen bestämmer sig Bernt Hermele för att göra en dokumentär om mordet och han åker till Netanya i Israel. Han besöker platsen där hans mamma och 22 andra personer föll offer för terroristattentatet, men han söker också upp självmordsbombarens familj inkognito.

– Jag letade upp dem för att se om jag kunde känna ens en gnutta hat. Det var ett undersökande för att försöka få svar på vad jag var för son som inte hatade dessa människor?

I en känslofylld scen ur filmen avslöjar Hermele inför självmordsbombarens bror, att han inte enbart är en journalist från Sverige: 

– Du förstår, min mamma, dödades också vid Park Hotel.

– Är det sant? Bodde hon där?

– Nej, hon var turist.

– Okej. Jag är så ledsen... 

– Tack.

Andra dramatiska händelsen

Den andra händelsen som fick Hermele att tvivla på sin identiet var då det tredje Gaza-kriget bröt ut 2014. I samband med det skrev han en debattartikel i Aftonbladet där han riktade stark kritik mot den israeliska politiken.

– Eftersom Israel tar sig rätten att tala för alla judar i hela världen så kände jag att jag inte kunde tiga längre. Med tanke på min historia och mordet på min mamma hade jag både en rätt och en skyldighet att uttala mig. Det var anledningen till att jag skrev den här ganska ilskna texten. Jag ville att texten skulle vara ilsken.

Anklagades för att vara förrädare

Efter publiceringen sade en del av Hermeles vänner upp kontakten med honom och han anklagades för att vara en förrädare:

– Vad de säger till mig är att jag ska vara tyst. Och därför är jag så nöjd med att jag skrev den här boken, därför jag har inte hållit tyst.

Vid 61 års ålder hamnade således Bernt Hermeles i en situation där han aldrig befunnits sig tidigare. Han började fundera på om han fortfarande kunde kalla sig jude, om han var jude helt enkelt.

”Kom fram till att jag var jude”

Men trots hårda konflikter, så möttes han av öppenhet. Och slutligen kom han fram till att han är jude, trots allt. Något han också beskriver i boken:

”Vi hade skapat ett hem med ett judiskt innehåll, med judiska traditioner, men nu var barnen vuxna och utflugna. Alla fyra har kunskapen att föra traditionen vidare, om de så önskar. Nu är min värnplikt över, jag har muckat och är fri att övergå till att bli en smörgåsbordsjude. Jag behöver inte längre fundera på om kedjan bryts eller inte.”