”Min kamp” är ett självbiografiskt projekt som vill skriva livet medan det pågår, fullt av samtidsguldet sanning, verklighet och äkthet. Berättaren som pendlar mellan hybris och självförakt är en smärtpunkt som laddar läsningen. Man kan både provoceras av fiskpinnarna och känna igen sig. Men det är också en barndomsskildring om att växa upp med en far som slår en, och hur våldet gör en rädd för livet.

Manlig tradition

Knausgård  sätter ihop det lilla livet med det stora destruktiva i en extremt manlig tradition: brukar flott kallas exilprojekt och minnesarbete, men handlar om hemlängtan. Den fria mannen från de norska vidderna kommer till  Sverige som han beundrar och föraktar, Norge är det äkta, det han förlorat. 

Han söker renhet i en smutsig värld där all mening har tappats bort. Hans Hitlerspår – 400 sidor om andra världskriget och Adolf Hitlers liv och fruktansvärda verk – det handlar om att leva i ett mörknande Europa, och kanske försöka förstå vår tid, och varför han känner ett sådant förakt, genom att vända tillbaka till när det mörknade förra gången.

Handlar om katastroferna

Sjätte och sista delen tycker många är den bästa, jag hade väntat mig mera av en förklaring till en del obehagligt i tidigare delar. Men det handlar om katastroferna i hans liv: när hans böcker ska komma ut i Norge, och hans släktingar blir upprörda  och att han faktiskt inte förstod att det skulle hända, men framförallt: hans fru Lindas sjukdom, om ensamheten, men inte som utvald, utan som övergiven.

Skriva sanningen utan hänsyn – men det här är en bok om hur beroende vi är av varandra, hur svårt det är att leva utan band.

Det är som en dörr mellan fiktion och verklighet som står och fladdrar, skriver han någonstans, och där i  korsdraget finns vi som läser. Tusentals sidor om den ensamma mannen, och det är som om läsarna blir den kollektiva gemenskap som han har så svårt att klara av – litteraturen blir liv.

Tv-reporter: Oskar Anesten