I sitt mastodontverk ” Tiden second hand: Slutet för den röda människan”, ger Svetlana Aleksijevitj röst åt historia som tidigare varit tyst. Bokserien består också av ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”, ”Bön för Tjernobyl”, ”De sista vittnena” och ”Zinkpojkar”, men författarskapet har inte varit helt oproblematiskt hemma i Vitryssland.

– Hon har en dubbel position. Bland de så kallade liberala krafterna är hon naturligtvis väldigt älskad och omtyckt. Men hon har varit mycket kraftig i sin kritik av Putins politik och annekteringen av Krim, säger Bengt Jangfeldt, författare och översättare av rysk litteratur.

”Aldrig lätt”

Hur kommer Ryssland att se på det här priset?

– Ryssland har aldrig haft det lätt med sina Nobelpristagare. Utom med Michail Sjolochov 1965. I övrigt har det varit problem. Med Brodsky 87, då meddelade man inte ens Nobelpriset eftersom man inte visste hur man skulle förhålla sig till det, säger Bengt Jangfeldt.

”Skriver om fruktansvärda saker”

Hur kontroversiell är hon?

– Det kontroversiella är att många uppfattar henne som någon som nedsvärtar den sovjetiska tiden, den stor del av den sena ryska historien. Hon talar inte om det som varit bra. Utom om det svarta. Men så är det alltid med den här typen av litteratur. När hon skriver om fruktansvärda saker är det svårt att läsa om. En mamma som kokade upp sitt barn för att de andra barnen skulle överleva under svälten i Ukraina, säger Bengt Jangfeldt.

– Hon har på ett fantastiskt sätt lyckats förvandla journalistik till strålande litteratur.