I Sverige har Karl Ove Knausgårds cykloper rantat runt i litteraturdebatten de senaste veckorna. 

I Danmark har tonen varit något mer uppskruvad.

”Dansk litteratur lider under kvinnliga författares dominans”, lyder överskriften på en debattartikel av lingvistikforskaren Mette Høegs, som inte helt oväntat fått snurr.

”Flickaktig narcissism”

Dansk litteratur svämmar över av politisk korrekthet. Och det är framförallt kvinnornas fel, hävdar Høeg.

”Bland moderna danska kvinnor ser vi ett aggressivt framförande av det politisk korrekta – tråkiga och förutsägbara queer-, köns-, rasism- och feminismperspektiv”, skriver hon och benämner utvecklingen som en ”flickaktig narcissism”.

”En drönarpilot”

Jes Stein Pedersen är litteraturredaktör på tidningen Politiken. Han tycker att Mette Høegs kritik är befängd, och hade inte hört talas om henne förrän debattartikeln dök upp i tidningen Weekendavisen. I ett svar i Politiken beskriver han artikeln som ”ett ondsint skämt”.

”För mig är Mette Høeg en drönarpilot, som genom en dator på andra sidan jorden försöker träffa levande mål med tung eldkraft utan någon som helst rätt eller rimlighet”, skriver han om forskaren, som är bosatt i USA och verksam vid Berkeley-universitetet.

Det är inte sant att unga kvinnor tagit makt över den danska författarscenen, tycker Jes Stein Pedersen.

– Ingen i den danska litteraturdebatten hade hört om den här Mette förut. Många trodde att det här var ett skämt. På Facebook diskuterade hundratals författare och litteraturintresserade om det här var allvar. När hennes existens blivit bekräftad började man diskutera innehållet i hennes kritik, säger han.

Kritiserar navelskåderi

När Mette Høeg beskyller den unga, kvinnliga författarscenen i Danmark för att vara navelskådande, nämner hon berättelser om psykisk ohälsa.

– Det är lite svårt för mig att förstå. Vi lever i en tid som handlar om de nära händelserna, i det privata. Bland såväl kvinnor som män. Vi tänker mycket på vårt psykiska välbefinnande. När hundratusentals människor äter antidepressiv medicin och man ändå kallar det för navelskådande, då har man inte förstått problematiken, säger Jes Stein Pedersen.

– Hon skriver att det har blivit vanligt att skylta med sina diagnoser. Jag tycker att det är respektlöst och hånfullt att reducera psykiska besvär till en marknadsföringsstrategi bland kvinnliga författare.

”Aldrig kunnat äga rum i Sverige”

Anledningen till att Mette Høegs artikel rönt så mycket uppmärksamhet är att den är generaliserande, tror Jes Stein Pedersen.

Trots att han inte håller med kritikern har han ingenting emot debatten. ”Den hade aldrig kunnat äga rum i Sverige”.

– I tio år nu har vi haft en identitetspolitik i litteraturen. Litteratur måste väcka debatt. Redaktörer i Sverige är så rädda för offentliga reaktioner att de hellre censurerar. För mig är svenskt kulturliv det mest totalitära i den fria världen.

– Jag vet inte hur jag ska uttrycka det för svenskarna på ett respektfullt sätt, för jag respekterar den stora solidaritet och respekt för människor som finns i Sverige. Men det är ofritt.

Är det ett hälsotecken att den här artikeln kan få utrymme i den danska litteraturdebatten?

– Ja. Vi lever i ett öppet och modernt samhälle. Det här är ingenting farligt. Det är bara en kvinna i Kalifornien som skriver en hård artikel om danskt litteraturliv.

Får det inte konsekvenser när en text publiceras på kultursidorna och genererar debatt i flera veckor? Gör det henne inte till en makthavare?

– Vi ska inte prata om farlighet. Det är inte farligt att gå till angrepp mot författare. De är vana att svara på kritik. Jag tycker att den här texten är polemisk, onyanserad och antilitterär, men det är ändå en debatt. Jag önskar att man i Sverige förstod att det är ofarligt. Vad fan är det vi inte tål att höra? säger Jes Stein Pedersen.