Trots att modeveckan fortfarande går på knäna sedan de förlorade sin huvudsponsor har man faktiskt lyckats lyfta fram flera nya topptalanger, till exempel Ida Klamborn och Lamija.

Risken är ju bara att man släpper fram unga begåvningar för tidigt – för att kunna fylla ut det numer ganska glesa visningsschemat.

Ett exempel är Giorgi Rostiashvili som fortfarande studerar på Danmarks Designskole. Hans kollektion handlade om Gorgien, ett stängt land som öppnades i samband med murens fall. Något som var väldigtsvårt att förstå av kläderna som mest liknade ett slags daterad, assymetrisk minimalism från 90-talet.

En liknande glapp mellan innehåll och form fanns hos Minimarket, som gjorde comeback med en kollektion inspirerad av dansband från 70-talet.

Bäst hade man lyckats med skorna, som hade precis rätt hemmagjorda elegans. Men många av plaggen kändes inte särskilt dansbansdsaktiga, eftersom de var dekorerade med abstrakt konst.

En betydligt tightare kollektion presenterades av Ida Klamborn som utgått från en gammal schlager, ”I never promised you a rosegarden”.

Plaggen verkade också väldigt romantiska, med volanger, spets och rosor. Men vid en närmare titt så var det precis tvärtom, volangerna hade till exempel slitit sig loss från plaggen och slagit knut på sig själva.

Lamijas nya kollektion var mycket mer spektakulär. Kanske den mest sofistikerade som någonsin visats på modeveckan rent formmässigt. Men tyvärr var innehållet betydligt svagare.

Att hon inspirerats av ägg och spermier kändes mest som en dålig ursäkt för att kunna experimentera med olika formelement. Men visst, för att vara modeskaparens andra visning bådar den – precis som Klamborns – mycket gott för framtiden.