– Alla mina klasskamrater blev soldater. Jag hade tur som hade en pappa som är historielärare och som visste vad som kunde hända. Så han bestämde att jag inte kunde vara kvar, säger Abdi Elmi, som på grund av säkerhetsläget i Somalia inte vågar visa sitt ansikte.

Abdi Elmi är 15 år gammal när han rycks från sitt barndomshem i Mogadishu i Somalia, som förvandlats till ett slagfält där olika grupperingar slåss om makten. I boken skriver han:

”Jag vill lika lite sätta mig i den där rangliga båten i Libyen som du skulle vilja. Jag förstår också att den antagligen inte kommer att hålla....Men det finns inga alternativ. Det finns faktiskt inga alternativ.”

”Blev bara svårare”

Resan till Europa går via Etiopien och Sudan och vidare genom Saharaöknen till Libyens huvudstad Tripoli. Från Libyen åker han två månader senare i en ranglig överfylld båt till Malta, där han blir fast i ett tältläger i flera månader.

– Vi trodde att det skulle bli lättare för varje steg, men det blev bara svårare, säger Abdi Elmi.

Svält, våld och sexuella övergrepp är vanliga inslag i resan till Sverige. Sju av Abdi Elmis medresenärer dör i öknen.

– En kille, som var min kompis, som hade flytt undan krig och våld, dog framför mig i Sahara. Fortfarande när jag tänker på Sahara så ser jag hans ansikte framför mig.

”Drömmer om att förändra mitt land”

I dag har han funnit sig tillrätta i Sverige, med jobb och vänner, till exempel med medförfattaren till boken Linn Bursell, som han lärde känna via nätverket ”Ingen människa är illegal”.

– Jag tycker att det är viktigt att man ser den här kedjan som Europas gränspolitik leder till. Att den inte börjar vid Europas gränser. Man kan ju inte flyga från Somalia till Europa, utan man måste ta en sådan här väg, säger Linn Bursell.

Abdi Elmi hoppas att han en dag ska kunna återvända till Somalia för att arbeta med samhällsutveckling.

– Jag vill läsa på universitet och skaffa mig en utbildning. Det enda som jag drömmer om är att förändra mitt hemland.