Det handlar om den unga flickan Ladydi som lever tillsammans med sin mamma i en liten bergsbyby i delstaten Guerrero i södra Mexiko. Byns män har försvunnit för att arbeta i USA, och kvinnorna lever fattigt – omgivna av drogkartellernas vallmoodlingar.

Ladydi och hennes jämnåriga står under ständigt hot att kidnappas av knarkhandlare och lever därför sina liv undangömda eller utklädda till pojkar. Nu kommer ”En bön för de stulna” i svensk översättning av Niclas Hval​. Kulturnyheternas litteraturkritiker Ingrid Elam recenserar.

– Den här boken kommer att skaka även dem som trodde att de visste något om det narkotikarelaterade våldet i Mexiko. Härom månaden rapporterades om fyrtiotre lärarstudenter som rövats bort och mördats av knarkkartellerna, Clements bok berättar om systematiska kidnappningar och mord som pågår hela tiden, år efter år. Och om kvinnor som försöker gömma sig och sina barn. Hon har inte bara ett tydligt budskap, att Mexiko är helt i knarkkulturens våld, hennes roman är stark även rent litterärt.

Vad är det som gör den så bra?

– Dels kan hon skapa spänning. Det är flickan som fått namnet Ladydi som berättar och vi får från första sidan veta att de vackraste flickorna i byn alltid rövas bort förr eller senare och att mödrarna därför försöker göra dem fula och gräva gropar åt dem där de kan gömma sig när kartellmedlemmarnas stora bilar närmar sig. Resten är orolig väntan på det oundvikliga. Men enbart spänning gör ingen bra litteratur, Clement förmår också gestalta personer och miljöer så att närvarokänslan blir nästan plågsam. De stora rödmyrorna som kryper överallt känns bokstavligen på benen.

Romanen bygger på verkligheten, hur har hon arbetat?

– Clement samlar material som en reporter men skriver som en poet. Hon är amerikanska som har vuxit upp och bor i Mexico, hon har intervjuat knarklangare och mördare och deras överlevande offer. Hon har besökt fängelser fulla av bortrövade kvinnor som tvingats bli kurirer och åkt fast. Hon har besökt byar där bara kvinnorna och barnen finns kvar med sin rädsla och sina berättelser. Hon kunde ha skrivit en reportagebok där hon var den iakttagande och lyssnande amerikanskan, i stället har hon gett röst åt en fattig mexikansk flicka. Det går inte att värja sig mot den rösten.