Det är 400 år sedan världens mest kända och spelade dramatiker – William Shakespeare – dog. Till minne av det arrangeras jubileum och åtskilliga Shakespeareföreställningar sätts upp. I år spelas över 20 pjäser skrivna eller inspirerade av Shakespeare, på etablerade teaterscener i Sverige. I de uppsättningarna finns oftast någon twist, en anakronism eller ett perspektivbyte. Stycken stryks och manus skrivs om.
Utifrån det görs ofta den något klichéartade tolkningen: att Shakespeares teman är allmänmänskliga och tidlösa. Hamlets vankelmod och Lady Macbeths maktlystnad tycks aldrig kunna färdigavhandlas. Den framstående litteraturkritikern Harold Bloom går till och med så långt i sitt upphöjande av Shakespeare att han menar att det var han som uppfann den moderna, introspektiva, människan.
Lätt att hitta känslorna bakom språket
Teatergruppen ”123 Schtunk” ägnar sig åt commedia dell’arte. Repertoaren består av tragedier men syftet är att roa och alla föreställningarna spelas i clowndräkt. Sju Shakespearebaserade uppsättningar har det hunnit bli, de flesta bistådda av egen penna.
– I Shakespeares dramatik är det lätt att hitta känslorna bakom det vackert broderade språket, säger Josefine Andersson som, tillsammans med Lasse Beischer, driver 123 Schtunk.
Shakespeare är en favorit men när 123 Schtunk skulle sätta upp hans mest kända kärlekstragedi och Josefine Andersson skulle spela den eftertraktade rollen som Julia blev hon dock besviken, i alla fall till en början.
– Det här är väl ingen drömroll, tänkte jag. Jag blev snopen. Romeo har ett kompisgäng och han har varit kär förut men om Julia vet man nästan ingenting. Det lever kvar en myt kring Julia men utifrån texten är den rollen ganska platt.., fast sen vände jag på det och insåg att jag kunde fylla henne, Julia alltså, med nästan vad som helst, säger Josefine Andersson.
”Vaska fram vad man vill”
Detta att Shakespeare kan användas efter eget behag återkommer hos flera regissörer och skådespelare.
Regissören Linus Tunström är aktuell med sin sista pjäs på Uppsala Stadsteater. I den låter han Dramatens grand old lady Marie Göranzon spela titelrollen i tragedin Kung Lear.
– Shakespeares dramer är inte bundna till rummets eller tidens enhet. De är mer öppna och arketypiska, därför är det lätt att vaska fram det man själv vill ur dem, säger Linus Tunström.
Från läder till vårdhem
Att sätta upp en pjäs innebär mången val och tolkning. Men i synnerhet Shakespeares repertoar har kommit att likna ett slags mytkälla, ur vilken andra kreatörer kan fiska upp de roller, teman och repliker som önskas för tillfället.
Och många varianter och bearbetningar har det blivit – från Peter Stormare som läderklädd Hamlet på nationalscenen till Macbeth som 70-tals gangster på Stockholm Stadsteater och Romeo och Julia som 80-åringar på ett vårdhem på Borås Stadsteater.
Blott tidens konventioner står i vägen för vad man kan göra av Shakespeare.
Shakespeare rimmar illa med vår tid
Någon som anser att samtiden sällan gör Shakespeare rättvisa är teaterkritikern och litteraturprofessorn Tomas Forser.
– Allt färre har instrument, tid och kunskap att njuta Shakespeares mästerverk, uppleva det i hela sin språkliga prakt och sina övergångar mellan högt och lågt, tragedi och komedi, säger han.
Förklaringen ligger, enligt Tomas Forser, i vår resultatinriktade och mätfixerade samtid där bildning och humaniora värderas lågt.
– När utbildning i konst- och litteraturhistorien alltmer framstår som exklusiv och utanför nyttoperspektiven på skolor och universitet kommer Shakespeare på det stora hela att bli ett geni för eliten. De gamla habituéerna på fältet är på utdöende. De med text- och taktkänsla. Att spela Shakespeare idag kräver både grovt artilleri, gott humör och förfinad konstfärdighet men också en publik som tvättat sina ögon rena från förutfattade meningar. Och visst ser vi också sådan teater av och till. I Göteborg valde Backa Teater tidigt att göra En midsommarnattsdröm och Trettondagsafton för de kulturovana. I båda fallen för en publik av högstadieelever och gymnasister. Sinnliga, sexiga, roliga och berörande förväxlingskomedier i föreställningar som var epokgörande, säger Tomas Forser.