Ett djupdyk i Bokmässans förflutna
"Hör böcker hemma på en mässa?" Från en liten branschfest, via statusen "böckernas Kiviks marknad", har Bok- och biblioteksmässan blivit litteratursveriges självklara träffpunkt.
Publicerad – Uppdaterad
Finns det någon framtid för boken? Den frågan fick Astrid Lindgren ofta svara på i intervjuer, berättade hon i sitt invigningstal på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg 1991.
-Då brukar jag svara: Finns det någon framtid för brödet? sa hon den gången.
Sedan knöt hon näven i luften och förklarade mässan invigd.
Efter den blygsamma starten som en branschsammankomst för landets bibliotekarier 1985, dröjde det inte länge innan Bokmässan växte till en folkfest - men med ett skamfilat rykte. Att den bästsäljande tantsnuskdrottningen Jackie Collins besökte mässan 1989 gjorde att finlitteraturens representanter rynkade på näsan åt arrangemanget.
De stora förlagen var dessutom tveksamma till om en mässa över huvud taget var ett passande forum för dem.
-Det fanns en "issue" där. Ska vi åka och ställa ut våra böcker på en mässa? Hör böcker hemma på en mässa? säger kulturjournalisten Ann Victorin.
Reporter: Sindra Grahn
Foto: Ulf Welander