De senaste årtiondena har serietidningarna tappat mark, men nu gör serier för barn och unga comeback i bokform. Det är ett uttryck för hur synen på serier har förändrats.
– Revolutionen består mycket i att vi ser serier som finkultur, serier för barn som kan vara lärande och fungera lika bra som en ”vanlig bok”. Serier kan ta plats bland barnböcker och bilderböcker och måste inte stå på en egen hylla utan bland ungdomslitteraturen, säger Natalia Batista, serietecknare och lärare på serieskolan i Malmö.
Hätsk debatt om ”serieeländet”
Redan på 50-talet pekades serietidningarna ut som fördärvliga för unga. Från USA kom larm om hur serier inspirerade till våldsbrott och i Sverige utbröt en hätsk debatt om det som kallades serieeländet. Den fortsatte in i det politiska 70-talet då barnkulturen skulle vara uppbygglig.
Fredrik Strömberg, som forskar på serier vid Malmö Högskola och är chefredaktör för Serifrämjandes tidskrift Bild och Bubbla, kallar tidsandan moralpanisk.
–Det ansågs att serierna var förråande, fördummande och skapade analfabeter. Man ansåg att språket var sämre, att serierna var fulla av förenklingar om verkligheten och att serierna var fulla av våld.
– Serier förbjöds i bibliotek och i skolan. Serier är fortfarande rätt ovanligt i skolor och det är en rest av den här tanken om att serier på något sätt inte är tillräckligt bra för våra barn och unga, säger Fredrik Stömberg.
Främjar läsandet?
Men när Svenska barnboksinstitutet nu ordnar serieseminarium är det den tecknade seriens potential som läsfrämjare som står i centrum. Och serietidningsförlaget Egmont, som ger ut serietidningar som Bamse, Kalle Anka och Fantomen, har tagit fram ett undervisningsmaterial för skolan.
Men är det verkligen serier som är svaret på läskrisen i skolan?
– Jag tror att det kan vara ett svar på det . Styrkan med serier är att det finns så många olika infallsvinklar. Dels formatet i sig med bilder som stödjer texten och inte minst när det gäller läslusten, säger Jonas Lidheimer, infomationsansvarig på Egmont Publishing.
Egmont är ett kommersiellt företag och ni går in i skolans värld med ett gratismaterial. Är det en marknadsföringsåtgärd?
– För vår del har det varit viktigt att det är ett långsiktigt initiativ som inte handlar om några specifika serier, utan vi tror att vi genom det här projektet kan bidra till att få upp serier på agendan. Och inte minst att skolorna kan få upp ögonen för serier, och att det på sikt inte bara gynnar vårt förlag utan även andra mindre förlag och serieskapare.
Betonar egna kvaliteten
Så på 60 år har serien gått från bannlyst skräpkultur till ett möjligt svar på den svenska skolans läskris. Även hos en seriefantast väcker det blandade känslor.
– Det får inte bli att man tänker på serier som en låtsasbok, eller inkörsport till ”riktiga” böcker – för serier är riktiga böcker. Och jag tror också att när man pratar om läsfrämjande, så måste man fråga sig vad man menar med läsning? När man läser av en bild är det okej? Serier som är utan ord – räknas det också som läsning? Serier ska läsas, men då ska de läsas med utgångspunkt i sin egen kvalitet, säger Natalia Batista serietecknare och lärare på serieskolan i Malmö.