1971 blev Eduardo Galeano världskänd med essäsamlingen ”Latinamerikas öppna ådror”, om Latinamerikas historia och koloniseringen av länderna i regionen.

Boken förbjöds av militärdiktaturerna i regionen – men blev en av de mest sålda spanskspråkiga böckerna någonsin.

– Tills dess hade ingen författare gjort en sådan blandning av ekonomi, politik och ideologi. Det var en bok som inte hörde till vänster eller höger, utan det var en bok som försökte förklara hur saker låg till. Den stora plundring som Latinamerika varit utsatt för genom århundradena. Dessutom skrev han på ett väldigt enkelt sätt, som alla kunde förstå, säger författaren och översättaren Ana L Valdés.

Hundratusen sörjande

För några år sedan flyttade hon tillbaka till Uruguay, efter att ha bott i Sverige i många år. Hon och Eduardo Galeano var goda vänner. Hon berättar att Uruguay i kväll sörjer sin största ikon.

– Jag kommer vara på hans likvaka ikväll. Det gissas att det kommer hundratusen människor som kommer att vilja ta farväl av honom. Han var en sann latinamerikan. Han hade både det folkliga och det intellektuella, säger Ana L Valdés.

En ödmjuk rebell

”Latinamerikas öppna ådror” är Eduardo Galeanos mest kända verk – och en levande klassiker. När Venezuelas förre president Hugo Chávez träffade Barack Obama överraskade han honom med ett ex av boken, som en politisk markering. Efter det sålde boken slut i amerikanska bokhandlar. Men Ana L Valdés beskriver Eduardo Galeano som en ödmjuk rebell.

På äldre dagar omvärderade han en del av de vänsteråsikter som han luftade i ”Latinamerikas öppna ådror”.

– Han var en man som aldrig stod stilla. Det är det som jag kommer att sakna mest, säger hon.