I barnboken ”Alla frågar sig varför” av Eva Susso och Anna Höglund ställs stora och svåra filosofiska frågor: ”Var kommer elakhet från?” ”Vad gör man när ensamheten blir outhärdlig?” ”Är alla lika mycket värda?”
– Vi har inte alls tänkt på att tillrättalägga någonting. Det här är skarpa frågor, det finns inga genvägar in i dem, man måste gå in i dem med hull och hår, säger Eva Susso som fick iden till boken när hon läste filosofi på universitetet.
Frågorna i boken ställs av barn, och boken har illustrerats av Anna Höglund som 2013 Augustnominerades för sin barnbok ”Om detta talar man endast med kaniner”. Frågorna som ställs i boken får inga svar, men filosofer – alla tecknade som olika djur – hjälper till att sätta frågorna i ett större sammanhang.
– Jean-Paul Sartre fick bli en gammelgädda, han är väl till hälften under isen? Heidegger fick bli en råtta, de är ju smartare än vad de mår riktigt bra av, säger Anna Höglund.
Vår tids folksagor
De senaste åren har tunga och svåra ämnen som våld och ondska varit dominerande i barn- och ungdomslitteraturen. Inget konstigt eftersom barnböcker, liksom annan litteratur, är en spegel av sin samtid, säger litteraturkritikern Ulrika Milles.
– Barnlitteraturen har alltid brytt sig om de ämnen som varit svåra just den tiden. De våldsamma barn och ungdomsböcker med svåra existentiella frågor vi ser idag är vår tids folksagor. Förr handlade Bröderna Grimms sagor om att bli övergivna av sina föräldrar, att gå in i den mörka skogen, att få kroppsdelar avklippta om man gjorde fel. I dag tar barnböckerna avstamp i den våldsamma värld vi lever i med flykt och nazister som jagar människor på gatorna.
Ett lågmält våld
Men även 70-talets barn- och ungdomsböcker innehöll mycket mörker, fast då med ett mer socialrealistiskt mer lågmält våld.
– Förutom de sedelärande proggböckerna så handlade många ungdomsböcker om droger och misär, säger Ulrika Milles.
Tysthet skapar oro
Eva Susso och Anna Höglund har känt varandra sedan 70-talet och har skrivit flera barnböcker ihop. Boken ”Alla frågar sig varför” samtalades fram under ett år och under många, långa promenader.
Finns det risk att man skapar en onödig oro hos barn genom att ta upp svåra ämnen?
– Nej. Jag tror att barnen tar upp de här frågorna själva. Jag kommer från en familj där man inte samtalade och därför är jag fixerad vid samtalandet, säger Anna Höglund.
– Jag tror att man skapar oro genom att inte prata, säger Eva Susso
– Ja, många vuxna tror att de behöver ett svar på allting, men det är ju bara att erkänna att man inte vet, säger Anna Höglund.