I dag avslöjar Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund vem som får Nobelpristet i litteratur 2012. Ledamöterna arbetar fortfarande enligt samma stadgar som när den instiftades 1786. De har yppandeförbud - och får inte berätta något om diskussionerna som förs under sammanträdena varje torsdag.

Men det är inte bara akademiens arbete som är höljt i dunkel - också ledamöterna är märkligt hemlighetsfulla, tycker Robert B. Silvers, redaktör för prestigefyllda The New York Review of Books.

- Vi känner inte till deras namn, deras bakgrund, vad de har publicerat, eller vad de har för åsikter, säger han när Kulturnyheterna ringer upp.

”Vad har de för kompetens?”

De som väljs in i den exklusiva skaran på arton ledamöter är framstående författare eller akademiker. För den svenska allmänheten torde många vara ganska välkända, författare som Kristina Lugn, Torgny Lindgren, Katarina Frostensson och Per Wästberg. Men för Robert B. Silvers är ledamöterna ett gäng mystiska smakdomare, som han inte känner vidare förtroende för.

- Jag skulle vilja veta vad de har för kvalifikationer. Vad har de för kompetens? Vad har de skrivit? Varför ska vi lita på deras omdöme när vi inte vet någonting om dem?

Finns det andra problem med priset?

- Jag kan sammanfatta problemen i ett namn: Vladimir Nabokov. Han fick aldrig priset. Jag tror att det finns en konsensus i litteraturvärlden om att han är en av århundradets bästa författare. Varför fick inte han priset? Den frågan tror jag rymmer de frågor och tvivel som många har.