Stockholm år 2046. I sviterna av en miljökatastrof har Sverige stängt sina gränser permanent. Ett främlingsfientligt regeringsparti kontrollerar media och delar upp sina medborgare i ett rasistiskt apartheidsystem.
I centrum står aktivisten Isa, som riskerar livet för att göra motstånd mot en iskall, våldsam regim.
– Egentligen tog jag bara de politiska idéer som jag tycker jag ser flyta runt i samhället och drog det ett steg längre. Det handlar om synen på att människor är något som bara kostar pengar, inget annat.
En syn som Camilla Sten menar finns genomsyrad i hela det svenska systemet.
”Vad är det för samhälle vi bygger”
– I allt från jobbpolitik och flyktingmottagande till den psykiatriska vården. Människor ska göras kostnadseffektiva. Jag ifrågasätter vad det är för samhälle vi bygger, i slutändan blir det som i boken, säger Camilla Sten
Camilla Sten började skriva sin historia 2013. Hon lånade röster, tendenser ur debatten om flyktingar, terrorismen, klimatet och skruvade upp allt till något som då kändes långt, långt bort.
– När jag började diskutera med förlaget sa de: ”du måste flytta handlingen 10 år framåt. Det är inte trovärdigt att samhället kommer se ut så här så snart.” Nu i efterhand tänker jag att jag hade rätt och de hade fel. Jag tycker det är fruktansvärt skrämmande att det går så mycket snabbare än jag hade tänkt mig. Hur tonläget förändras. Hur accepterat det är att använda vissa fraser och ord och hur enkelt kan måla upp vissa typer av situationer.
Språkets makt
”En annan gryning” handlar just om språkets makt. Hur man genom att skifta små ord kan förvandla politiska motståndare till ”kriminella” eller ett fascistiskt apartheidsystem till ”ordning och reda”.
– I boken kallar man demonstrerande ungdomar för vänsterextremister, man talar om politiska aktivister som terrorister. ”Min” stat vinner på ett polariserat samhälle, med tydliga motståndare. På samma sätt kan det i dag vara problematiskt om man kallar invandringskritiska röster för extremister, om de verkligen är sakligt kritiska mot invandringspolitiken. Drar vi det här för långt så hamnar vi i mitt Sverige 2046. Det vill jag inte!