Cannes-festivalen har dragit i gång igen och den glittriga filmfestivalen inleds med filmen ”Grace of Monaco” med Nicole Kidman som den stora stjärnan. Många kvinnliga skådespelerskor kommer att vandra längs röda mattan. Men bakom kameran ser det inte likadant ut. Bara 15 av 49 filmer på hela festivalen är gjorda av kvinnor.

– Festivalgeneralerna tänker i gamla mönster. Det finns massor av duktiga kvinnor som aldrig får chansen, säger Tove Torbiörnsson, ansvarig för jämställdhetsfrågor på Svenska filminstitutet.

Går sakta framåt

2012 var det inga kvinnliga regissörer som tävlade om det prestigefyllda priset Guldpalmen som delas ut på festivalen. 2013 var det en. Men det går sakta framåt –  i år tävlar två kvinnliga regissörer om priset. ”Still the Water” av japanska regissören Naomi Kawase och “Le Meraviglie” av italienska regissören Alice Rohrwacher är tillsammans med 16 manliga regissörer med och tävlar om priset.

– Det går långsamt. Men jag vill tro att det går framåt. I alla fall i Sverige jobbar vi aktivt med de här frågorna, säger Tove Törbiörnsson.

Kvinnodominerad jury

Men i juryn dominerar dock kvinnorna – det är fem kvinnliga jurymedlemmar och fyra män, som leds av den nyazeeländska filmskaparen Jane Campion. Hon är också den enda kvinna som vunnit Guldpalmen.

– Jane Campion är själv väldigt engagerad i dessa frågor. För några år sedan när hon tog emot ett pris stod hon själv uppe på scenen tillsammans med ett stort antal män. Den bilden sa så mycket, det borde festivalgeneralerna också ha sett, säger Tove Torbiörnsson.

Feministiska protester

Den feministiska aktivistgruppen La Barbe har tidigare protesterat mot snedfördelningen på festivalen. För två år sedan startade de en namninsamling som skrevs under av många framstående kvinnor i filmbranschen. Enligt Torbiörnsson har deras protester fått genomslag och hon tror att festivalgeneralerna har börjat tänka på jämställdhetsfrågorna.

Festivalgeneralen slår i från sig

Men samtidigt har chefen för festivalen Thierry Frémaux till viss del avfärdat kritiken och hävdat att det är kvaliteten på filmen som avgör – inte könet på regissören.

– Vi kommer aldrig att välja en film som inte förtjänar det bara för att den är regisserad av en kvinna, sa han då enligt Huffington Post.

Samtidigt håller Thierry Frémaux med om att fler kvinnor måste uppmärksammas i filmbranschen och att det är ”ett problem i hela filmindustrin”.