Hur står sig de här filmerna bredvid varandra?
– De två filmerna har onekliga ytliga tematiska likheter, man skulle till och med kalla ”Ceremonin” för ”Fifty Shades of Grey – 60 år senare”, när Anastasia gått över till den mörka sidan, säger Fredrik Sahlin, filmkritiker på Kulturnyheterna.
– Men egentligen är det ju två helt olika saker. Lina Mannheimer har gjort en dokumentär som handlar om BDSM, sadomasochism, i kontrollerad form. Alltså ett rollspel mellan jämlikar medan ”Fifty Shades of Grey” är en uppdaterad Askungen-saga där prinsen har lite udda böjelser.
Du tycker att 50 shades är dålig, vad tycker du om denna?
– Det är uppenbart att Mannheimer är fascinerad av den 83-åriga gamla dominatrixen och fascination kan ju bära ganska långt, men inte hela vägen.
Det görs några försök till psykologisk analys men filmen lyfter aldrig från det specifika till det allmänmänskliga, det blir mest kuriosa. Stoffet hade gjort sig alldeles utmärkt som ett inslag i Kobra men som långfilm är det för tunt.