– Man lär sig ju ingenting av att lyssna till den politiska retoriken, det är lite som att klämma en säsong av en teveserie, det kan vara roligt, underhållande och till och med spännande, men man känner ju sig inte klokare efteråt, säger Erik Bengtson, retorikforskare vid Uppsala universitet, och tillägger:
– Det riktiga politiska samtalet, det sker bakom stängda dörrar.
Språk som efterliknar reklam
Dagens politiska språk, försöker likt reklamen att övertyga så många som möjligt på så kort tid som möjligt: Köp vårt parti. Men så har det inte alltid varit, i den svenska parlamentarismens barndom var det politiska språket inriktat på specifika väljargrupper.
1911 fick vi allmän rösträtt för män, 1921 för kvinnor och 1945 fick den tidens socialbidragstagare rösträtt.
– Den här processen är ju jätteviktig, för att helt plötsligt måste politikerna vända sig till alla när de talar. Kopplat till det här har vi ju arbetarrörelsens framväxt, vilken var en stor grej, säger Erik Bengtson.
– Socialdemokratin var den ledande kraften, på den tiden fanns det två språkliga ideal. Agitatorn, den tidiga folktalaren som eggade upp massorna att engagera sig politiskt, och ombudsmannen som hjälpt grupper att ordna politiska möten och bygga en partiorganisation.
Skjutjärnsjournalistik blev brytpunkt
Men det som framför allt påverkat den politiska retoriken är massmediernas framväxt. Till en början fick politikerna både tid och plats att bekvämt att lägga ut texten, men med skjutjärnsjournalistikens framväxt så ändrades detta.
– En brytpunkt här är 1966 då journalisterna började ta över utfrågningen av partiledarna, innan dess fick partiledarna själv välja vem som skulle fråga ut dem. Men nu ställs tuffa frågor.
– Här sker en successiv förändring där politikernas svar blir mindre resonerande och andelen argument blir färre efteråt. Från att ha kanske ett, två eller tre argument till att ha ett eller inget, säger Erik Bengtson.
Politikerna börjar medietränas
Med tiden blir politikerna medievana – och fram växer ett pr-mässigt politiskt språk – som ska vara lätt och citera och som upprepar speciella nyckelord, som Carl Bildt gjorde 1994 då han kallade oppositionen för en ”rödgrön röra”.
– Man har kommit att successivt tona ner tydliga ideologiska kodord, Socialdemokraterna pratar inte om socialism och Kristdemokraterna citerar inte bibeln idag.
Sociala medier formar åsikter
Men i en tid där var och en väljer sitt nyhetsflöde i sociala medier förändras även det politiska samtalet.
– Vi har alla vårt egna lilla kluster där vi har ett politiskt samtal, kanske inte ens ett samtal utan en massa gillanden. Det blir den plattform som vi formar våra åsikter. En återgång till gruppsituationen som var tidigare, säger Erik Bengtson och nämner Feministiskt Initiativ som ett parti som medvetet jobbat med just spridningen på sociala medier.
– Och Fi har med sina homeparties, på något sätt återtagit den kringresande agitator- varianten på motsvarande sätt som det såg ut vid arbetarrörelsens början.
Se intervjun i Kulturnyheternas sändning ikväll klockan 19.00 i SVT1.