”Hen”, ”ombudskvinna” och ”cis-person”.
Förändringar av språket uppkommer för att människor vill förändra samhället.
Daniel Wojahn, doktorand vid Uppsala universitet, har i en ny avhandling undersökt hur aktivister från 1960-talet och framåt har verkat för att förändra språket, hur debatten om förändring på senare år har bemötts genom arga kommentarer på nätet, och hur språkvårdare påverkas av debatten.
Språk med konsekvenser
– Aktivisterna och de som reagerar negativt i kommentarsfälten har samma uppfattning om språk och verklighet. Aktivisterna vill inte ändra språket, utan maktstrukturer i samhället. Kommentatorerna har samma syn på sambandet mellan språk och verklighet. Att språket har en verklighetskonstruerande potential. Annars finns det ingen anledning att bli upprörd över språkförändringar, säger han.
– De tror att bruket av hen leder till att könsmaktsordningen kommer att ändras. Att indelningen kvinnligt och manligt kommer att försvinna.
Missuppfattning om feministisk elit
Kommentarerna är hämtade från nyhetsartiklar om språkdebatten publicerade i DN, Aftonbladet och Svenska Dagbladet.
Gemensamt för många av de arga som Daniel Wojahn studerat är uppfattningen om att det är en grupp ”ovan” som vill förändra språket.
– Det finns en del olika argument som kommentatorerna framför. Att språkförändringarna kommer uppifrån, av en feministisk elit. Eller staten. Det är intressant för språkförändringarna kommer ofta från diskriminerade grupper. Homo- eller bisexuella, transpersoner, kvinnor... Personer som är utsatta, säger han.
Obefintlig internationellt
Ofta handlar det även om hur debatten ”får Sverige att framstå”.
– Ett vanligt argument är att Sverige skulle göras till åtlöje. Inför grannländerna, Europa eller till och med världen. Det är väldigt många som ser det här som typiskt för Sverige, och att det inte förekommer i andra länder. Men det är snarare tvärtom.
I engelskan och tyskan har den feministiska språkdebatten kommit mycket längre, säger Daniel Wojahn.
– Där har den här diskussionen redan ägt rum för länge sedan. Utomlands beskrivs den svenska diskussionen som lågmäld, viskliknande eller obefintlig, medan tyskan och engelskan har beskrivits i krigsmetaforer när de var stora på 70- och 80-talet.
I Sverige tog debatten ordentlig fart först 2012.
– Det var då den mediala diskussionen om ”hen” kom igång. Enligt den svenska självbilden är det här typiskt för oss, men så är det inte. På andra platser diskuteras de här frågorna i ännu högre grad.