Den 23 september var det tretton år sedan den svensk-eritreanska journalisten fängslades efter att ha skrivit regimkritiska artiklar. Han är i dag den ende svensk som Amnesty Internationel har utsett till samvetsfånge.  

Med anledning av 50-års dagen uppmärksammas hans öde i dag särskilt.

Firar med tårta

I SVT:s Gomorron intervjuades Dawit Isaaks dotter, Betlehem Isaak, tillsammans med journalisten Martin Schibbye. Båda starka röster i kampen för Isaaks frigivning.

Betlehem Isaak berättar att hon inte vet något om hur hennes pappa har det.

– Det mest säkra livstecknet som vi har fått var 2005 när han släpptes i två dagar.

Trots den brutala situationen vill Betlehem Isaak i dag vara glad och fira sin pappas födelsedag.

– Jag ska fira, för han firade sina födelsedagar, visst det är sorgligt men man måste ta chansen och fira också.

”Hans enda brott är hans mod ”

Martin Schibbye och hans kollega Johan Persson satt 2011 till 2012 fängslade i Kalityfängelset i Etiopien i 14 månader. Detta under förhållanden som man misstänker liknar de som Dawit Isaak befinner sig i.   

– Jag tror att man som journalist har krafter inom sig att plocka fram vid såna här tillfällen. Dawit stod inför ett val 2001, han var medveten om riskerna och valde att återvända till Eritrea på grund av kärleken till journalistiken, till sina landsmän, till sina barn och det beslutet förde honom till fängelsecellerna, säger Martin Schibbye.                                                         

– Hans enda brott är hans mod och tron på det här yrket. Och den kraften har han ju kvar i cellen, att känna att de kan ta ifrån mig min fysiska frihet men det kan inte ta ifrån mig vem jag är och vem jag vill vara och jag är journalist, och det tror jag kan göra att man kan hålla hoppet uppe.

Största skräcken: att bli bortglömd

Martin Schibbye förklarar att den största skräcken han hade när han satt fängslad, var tanken på att folk inte skulle orka bry sig längre och att han därmed skulle glömmas bort.

– Om inte vi orkar, vem ska då orka? Det som är hans stora skräck och som var min stora skräck var att bli bortglömd. Att folk skulle sluta protestera, demonstrera, skriva, twittra. Uppmärksamheten håller honom vid liv.

– Den bästa presenten vi alla kan ge honom i dag är att sprida hans texter och att höja våra röster för honom.

Uppmärksammas runt om i landet

Dawit Isaaks födelsedag uppmärksammas under dagen på olika sätt.

Stödkommitten ”Free Dawit” inleder till exempel en kampanj med kortfilmer som visar hur det är att leva i en isoleringscell. Martin Schibbye är först ut att delta.

I Stockholm arrangerar tidningen Journalisten och tidningen Svartvitt en samling. Amnesty arrangerar en manifestation i Uppsala, och i Göteborg delar Publicistklubben Väst ut det årliga Dawit Isaak-priset.

Se hela intervjun med Betlehem Isaak och Martin Schibbye i klippet ovan.