Fem frågor till Björn Tunbäck, som sitter i styrelsen för Reportrar utan gränser och har jobbat med de juridiska frågorna kring Dawit Isaaks fall i tio år.
Varför släpps inte Dawit Isaak?
– Det är en regim som har tusentals eller kanske upp emot tiotusentals människor fängslade, så Dawit Isaak är en av väldigt många. Det är en regim som inte vill ha någon fri press överhuvudtaget. De stängde alla tidningar i landet 2001. Dawit är av de få journalister som sitter fängslade sedan 2001 som fortfarande sitter kvar och som har överlevt i fängelset.
Hur vet man att han lever?
– Svaret på det är att vi har kunnat belägga att flera av de andra som greps samtidigt är döda. Det kommer ut. Och alldeles oavsett ska det inte påverka hur man jobbar. Vi måste jobba som att han är vid liv och jag tror att han är vid liv, vi skulle ha fått reda på det annars. Att han skulle vara död är en typ av desinformation som släpps ut ibland för att göra människor osäkra.
Hur troligt är det att han släpps?
– Det är svårt att förutsäga vad Eritreas regim gör. Den använder oerhört hårda metoder och bryter mot människors grundläggande mänskliga rättigheter. Men det finns en del tecken på att regimen inte är lika stark. Det har kommit ut underjordiska tidningar i landet och folk vågar säga emot lite mer. Det visar att folk börjar att våga vara mer fientliga i landet. Sedan är det många som har hoppat av och många flyr landet. Så hur starkt regimens grepp är och hur snabbt det kan släppa är svårt att säga, men den är inte lika stark som den varit.
Hur är förhållandet i fängelset?
– Det sista vi hört mer konkret var från en fångvaktare som flydde 2010, som då berättade hur förhållandena är i det fängelset där, så vitt vi vet, Dawit Isaak sitter. Där är det väldigt brutalt. Man sitter helt isolerad i en betongcell 23 timmar om dagen, med handfängelse på sig. Man får inte prata med någon, varken andra fångar eller fångvaktare. Det är nedbrytande och inhumant och i strid mot alla möjliga mänskliga rättigheter, och eritreansk lag.
Vad bör Sverige göra nu?
– Åklagaren bör ta upp det här ärendet. Det finns en pågående juridisk hantering i Sverige som är beklämmande, där den svenska åklagaren lagt ner sin utredning för att man inte tror att Eritrea kommer att samarbeta. Jag förstår inte det beskedet, det är ett ohyggligt passivt och absurt agerande. Om åklagaren utreder fallet skulle det kunna rädda Dawit Isaaks liv.
– Sedan gäller det att arbeta mycket med internationella kontakter. Afrikanska unionen är ett viktigt forum och det är naturligtvis mer kraftfullt att söka stöd där än att sitta i Stockholm och jobba. Man kan också fundera på att dra in EU:s bistånd till Eritrea och – så som Kanada har gjort – varna sina medborgare för att ge pengar till Eritrea. Tvångsskatten som eritreaner i exil tvingas betala samlar varje år in 150 miljoner dollar till regimen, enligt FN:s säkerhetsråd.