Det hade haft en reportagevecka kantad av motgångar och ville mest av allt bara komma hem. Utmattade efter att ha rest runt och träffat människor i ett pågående krig, var de på väg ut ur Syrien. Men innan de hann fram till gränsen mot Libanon, stoppades deras bil av beväpnade män.
– De riktade sina vapen mot vår bil. Situationen blev upphetsad och det avlossades skott. Vi revs ur vår bil och slängdes in i deras, sedan bar det av i rasande fart, säger Magnus Falkehed.
Försökte fly
De bestämde sig direkt för att försöka fly, och redan efter en vecka fick det bära eller brista.
– Det var en natt då kidnapparna kom in i vårt rum, omaskerade för första gången, och bara ställde sig och flinade och tittade på oss, berättar Niclas Hammarström.
– Det var isande skräck den natten, fortsätter Magnus Falkehed.
– Vi var helt livrädda och bestämde oss för att fly redan nästa dag. Men vi hann egentligen bara komma ut från rummet och det angränsande garaget, när det kom en bil och vi blev upptäckta. Det uppstod tumult och skottlossning, och jag blev skjuten i benet, säger Niclas Hammarström.
Flyttades till källare
Efter flyktförsöket sattes de i en mörk källare, hos ett annat krigsförband. Till en början var de osäkra på vilken sida av kriget som kidnapparna stod på, och vakterna brukade testa dem och fråga om de stöttade Bashar al-Assad. Efter någon vecka stod det klart att soldaterna krigade mot den syriska regimen.
I källaren skulle de bli kvar ända till frigivningen. Och trots vakternas tortyr, hungern, kylan och Niclas Hammarströms skottskada höll de modet uppe och peppade varandra. Samtidigt försökte familjer hålla ihop vardagen hemma.
I boken ”I dag ska vi inte dö” varvas berättandet om fångenskapen med sambon Anna Olsson och hustrun Florence Falkeheds dagboksanteckningar från samma tid.
– Min sambo Anna kunde få samtal från kidnapparna när hon stod och skulle handla julsaker med tre barn. Eller få ett samtal från polisen mitt i natten, säger Niclas Hammarström.
Inte tappat sitt journalistiska kall
Efter 46 dagar släpptes de i januari 2014. Och det dröjde inte länge innan båda var igång och jobbade. Niclas Hammarström har bland annat hunnit rapportera om ebola i Liberia och kriminalitet i Honduras. Men även om inte deras journalistiska kall har mattats av, har tiden i Syrien satt sina spår på andra håll i livet.
– Har man suttit på ett kallt, smutsigt golv och sträckt ut en hand för att få en liten bit mat eller en cigarett, så ser man förstås lite annorlunda på en person som sitter på en trottoar och sträcker ut en hand, säger Magnus Falkehed.
– Vi hade tid att rannsaka oss själva i källaren, när det var som mörkast och kallast blev allt nattsvart och man såg bara mörka saker, att man var en dålig människa, dålig pappa, och alltid var sur. Och jag har försökt att ta med mig det hem och minnas hur det var, och försöka vara en bättre människa, säger Niclas Hammarström.