Sedan den moderna friluftsteatern föddes under tidigt 1900-tal har den komiska repertoaren dominerat utbudet på de svenska sommarscenerna. Och redan då etablerade sig farsen som en stark genre.

– Det speglar nog dess popularitet skulle jag vilja säga. Det har varit så historiskt också. Man har spelat mycket lättsam underhållning, man vill erbjuda det för folket. Det var det som var tanken när man skapade friluftsteatern, säger Mikael Strömberg som är forskare i teaterstudier vid Göteborgs universitet.

– Den har haft en säker ställning. Sedan har den alltid diskuterats, hur vida den ska ha en så stark ställning som den har. Man har inte alltid tyckt att fars är det bästa för publiken att titta på. Men den har alltid varit populär bland publiken, fortsätter han.

Spelas stort som smått

Idag spelas det fars på stora etablerade sommarscener som Vallarnas friluftsteater i Falkenberg och Krusenstiernska teatern i Kalmar, men den är minst lika populär på amatörscenerna.

Några som har tagit farsen till en oväntad nivå är Kullsta friluftsteater utanför Norrtälje. Där bestämde sig det äkta paret Sara och Sebastian Edberg för att bygga en scen i sin egen trädgård för tio år sedan för att kunna spela just fars.

– För min del så är det så underbart att få höra folk skratta, bli fångad av en galenskap och få kramp i skrattmusklerna, säger Sebastian Edberg som har regisserat sommarens föreställning ”Gröna Hissen”.

– Det är lite syftet, man ska bara ha kul. Det är ingen annan tanke, säger skådespelaren Sara Edberg.

Naturens fel

Men trots farsens popularitet så har den ett ganska dåligt rykte, och enligt Mikael Strömberg kan det faktiskt vara naturens fel.

– En del menar på att det kräver att man som skådespelare markerar och spelar över nästan alltid, för att det ska bli tydligt och kunna konkurrera mot den enorma vackra naturen som är ramen för teatern. Det gör att man får ett kanske fjantigt, överdrivet och töntigt spel, säger Mikael Strömberg och tillägger:

– Medan de som å andra sidan ser det som en fördel säger att det här är bara någonting som förstärker och som ger kraft åt det roliga och det komiska. Det behöver inte nödvändigtvis bli löjligt bara för att man måste lägga på lite grann. Men därför får vi ofta i folklustspel och farser väldigt kraftfulla karaktärer, tydliga, starka personligheter.

På Kullsta friluftsteater ser de inte naturen och det faktum att de är utomhus som ett hinder utan snarare som en tröskelsänkare.

– Jag tror att det är väldigt många teaterovana besökare som går och tittar på teater på sommaren. Jag tror att det bygger på att det inte finns en fjärde vägg. Det är så lättillgänglig teater, säger Sebastian Edberg.

– Det är så lekfullt. Det är en överenskommelse, en ”vi gör det här tillsammans”- känsla, säger Sara Edberg.

Behöver förändras

Även om farsen har lyckats behålla sin starka ställning genom alla tider så behöver genren förändring och utveckling.   

– Det som man tenderar att kanske inte tänka på med de här pjäserna är ju kanske den här samtidskritiken, att det bara skulle vara underhållning eller bara vara något lättsamt som man skrattar åt, säger Mikael Strömberg.

Han menar att det finns något mycket intressant i att de flesta farser förläggs i ett lyckligt 30-, 40- eller 50-tal.

– Det är kanske någon nostalgisk tanke om att man på teatern ska minnas den tid som har varit. Men i och med att man förlägger det till en historisk dåtid så kommer man också undan med mycket av det som finns i de gamla farserna vad gäller tematik och värderingar, säger Mikael Strömberg:

– Jag tror att det framför allt finns ett stort arbete i att börja utforska mer samtida tematik i farsen, att skiva nytt med dagsaktuella ämnen.

”Gröna hissen” spelas på Kullsta friluftsteater fram till den 28 augusti.