Även om jag inte likt många kollegor hamnade i extas framför förra årets komedihit ”Bridesmaids” var det utan tvekan inspirerad underhållning som påminde oss om att även kvinnor kan fulknulla, supa och bajsa på sig.

Eftersom filmvärlden är som den är kommer det nu ramla in ett gäng epigoner som vill upprepa ”Bridesmaids” succé. ”Möhippan” är först ut och ytligt sett är de onekligen närbesläktade: någon ska gifta sig, det ska slås på stort, klänningar ska inhandlas, någon befinner sig på glasberget (vilket ju i USA är egalt med att vara spetälsk), gamla pojkvänner dyker upp, det sups, det spys på dyrbar spets – ja, filmmakarna har helt enkelt tagit rygg på föregångaren.

Men lyckas ändå aldrig komma i närheten.

Genom exkrement-stänket och drogdimmorna i ”Bridesmaids” kunde man skönja ett hjärta och en komisk timing. Det som tonar fram här är bara ett girigt grinade producentfejs. Och en sorg breder ut sig i mitt inre. Sorg över mänskligheten, över att ”Möhippan” kommer att stjäla värdefull repertoarplats och över att den begåvade, vackra och karismatiska Kirsten Dunst låter sin skådespelarkonst spädas ut av sån här spekulativ drit.

Ja, ursäkta den ödesmättade tonen men ”Möhippan” tillhör nämligen kategorin inverterade komedier, alltså de som istället för att lyfta sinnet slår ner en i skoskaften.
Här finns ingen individ med ens ett uns av liv, bara ett kollektiv av kallhamrade översittare som vältrar fram över duken. När filmen mot slutet stannar upp i några patenterat varma ögonblick blir jag bara pinsamt berörd över att filmnasarna verkligen tror att publiken ska vilja investera några som helst känslor i de cyniskt utskurna pappfigurerna.

Huvudkonflikten är inte heller av komplexare art: Brudklänningen går sönder natten före bröllopet. Ska de överåriga och påstrukna brudtärnorna hinna fixa den i tid?Spännande? Nej.
Bryr vi oss? Verkligen inte.

Och egentligen… tjejer som uppför sig på samma självuppfyllda och debila vis som grabbgrabbar i konserverativa c-filmer. Brudar som ”inte tar nån skit”. Wow, liksom.
Vad är vunnet? Inte ett smack.
Ja, förutom biljettintäkter, då.