Den första filmrecension jag fick betalt för att skriva var ”The Texas Chainsaw Massacre” – remaken – från 2003. Rubriken löd ”Motorsågsmassakern sågad”.
Känner ni historiens vingslag? Well, Det har inte hänt överdrivet mycket på tio år. ”Texas Chainsaw Massacre 3D” börjar med en fortsättning originalet från 1974 – en lynchmobb av bonnläppar bränner ned familjen Sawyers hus och dödar således hela den mordiska familjen som gillade att slakta ungdomar. Eller? Nej, en liten baby överlever mordbranden och många år senare träffar vi henne i 19-årsåldern.
Den här stapelvaran till uppföljare fortsätter som väntat: Heather och hennes kompisar – utlasade skönheter från senaste säsongen av ”Top Model” – åker till Texas för att söka hennes äkta rötter. Väl där träffar de hennes kusin känd som Leatherface, den mentalt retarderade bjässen som älskar att stycka ungdomar med motorsåg och skära av deras deras ansikten.
Originalfilmen var stilbildande för ”hillbilly horror”, en genre som exploaterar lantisar genom att förvandla dem till puckade mördare när stadsbor råkar ta fel väg på sin roadtrip. Men filmen hade en hemmagjord känsla av autenticitet som och kändes som att titta på en semesterfilm med fruktansvärd twist. Dessutom besparades publiken det karaktärsgalleri av ”korkade kids” som nu dominerar skräckfilmens tröttare uppkastningar. Bland offren i originalet fanns till och med en förlamad pojke med lätt övervikt.
Men det enda från originalet som finns kvar är folkabussen. ”Texas Chainsaw Massacre 3D” lyckas med något som är mer oroväckande än en platt urvattning. Ungdomarnas fulländade kroppar – som ogenerat slickas av kamerans blick – gör att hotet från den mentalt handikappade leatherface bär upp nästan hela konflikten.
Skräcken spelar alltså inte på att tonårskidsen riskerar att bli köttfärs, utan att den missanpassade kan lyckas hämnas på det perfekta. Det är som en filmatisering av de glossy modemagasinens rädsla för tjocka och kortväxta. Även om filmen oväntat bryter av mot det äckliga temat i slutet (och förvandlar polisen till skurkar) är inledningen genuint omoralisk, vilket på ett paradoxalt sätt gör ”Chainsaw Massacre 3D” till en mer lyckad skräckfilm än föregående remakes (vilket i och för sig inte säger ett dugg).