Efter att ha läst massor av manus med återkommande slentrianmässiga kvinnoporträtt bestämde han sig för att protestera.

Putman startade Twitterkontot Femscriptintros där han lagt ut flera av rollbeskrivningarna.

Alla heter Jane

Alla namn på rollfigurerna har bytts ut till Jane, annars är texterna ordagrant översatta.

Några exempel på publicerade tweets är:

”Bakom en immig glasruta syns den identiska men sexiga siluetten av Jane, duschandes.”

”Jane, 28, är atletisk men ändå sexig. En naturlig skönhet. Hon har oftast jeans, och hon får dem att se bra ut.”

”Jane, en 19-årig Bunny-girl – honungsblond skönhetsdrottning från landsbygden.”

”Hans fru, Jane, gör middag och tittar på CNN på en liten tv. Hon var modell-snygg en gång i tiden, men livet har satt sina spår.”

”Enastående trots att de är täckta i lera”

Till Mashable säger Putman att kvinnorollerna beskrivs först och främst som attraktiva, vackra eller bedårande.

– De är alltid antingen enastående i en specifik klänning eller ett klädesplagg, eller så är de enastående trots att de är täckta i lera för att de är paleontologer eller nåt liknande.

– Min plan är att publicera allihop, och även om det är många som inte är direkt kränkande så har de flesta ändå någon form av objektifiering över sig.

Att han bytt ut rollfigurernas namn till Jane är inte för att visa manusförfattarna viss diskretion utan för att han vill visa att detta är systematiskt.

– Att alla heter samma sak tycker jag visar på hur manusförfattare ofta ser på kvinnoroller.