HBO-dramat The Tale kunde inte vara mer aktuellt när det nu dimper ner i en svensk samtid färgad av #metoo och övergreppsrapporter från Ryttarsverige.
”Övergrepp är något komplext, men vårt samhälle vill göra det till något svartvitt. Att ge en komplex bild av skeendet ändrar inte det faktum att det är ett övergrepp. När vi förenklar, skadar vi alla.”
Ungefär så sa filmmakaren Jennifer Fox vid Sundance-premiären i januari för hennes fiktion om en kvinna som först i 40-årsåldern inser att hon som 13-åring blev sexuellt utnyttjad och våldtagen av en nästan 30 år äldre man.
Det är när hennes gamla mamma (Ellen Burstyn) hittar en avslöjande text som Jennifer skrivit som barn, som den vuxna Jennifer börjar rota i vad som egentligen hände den där ödesdigra sommaren 1973.
Men en ren fiktion är det inte ändå. Jennifer Fox, som annars bara gjort dokumentärer, inleder sitt drama med att konstatera att det är en sann historia, det här är något som hon själv har upplevt, vilket gör den nyktra – men ändå innerliga – hållningen än mer övertygande. Nyanseringen placerar historien närmare verkligheten – så länge vi tror att förövaren ska ha horn och en dreglande käft är det svårt att få syn på honom. Eller henne.
Här är det nämligen en man och en kvinna som utnyttjar Jennifer sexuellt och de gör det efter en längre tids grooming. Jennifer är trött på sin familj med fyra syskon och trist trätande föräldrar, åker på ridläger och träffar den i hennes ögon undersköna Mrs G och hennes ”vän” Bill. De står för en frihet och kärlek som den brådmoget filosoferande flickan inte tycker sig hitta hemma, eller någon annanstans. Medelst sektartad hjärntvätt skapar de en vi-mot-världen-stämning som fångar hela Jennifers existens, och lurar henne ner i sängen.
Filmen följer den unga Jennifers väg från förälskelse i paret till en successivt klarare bild av vad som pågår. Men det fullständiga uppvaknandet kommer alltså inte förrän många decennier senare, när Fox har den analyserande blick som en ensam tjej som suktar efter uppmärksamhet inte har.
Laura Dern har tack vare succéserien Big Little Lies kommit in i en andra andning och spelar här Jennifer med en gradvis stigande, men ändå snyggt återhållen, ilska. Men det som imponerar mest, och skiljer The Tale från många andra historier om övergrepp, är det inspirerade berättandet. Fox bryter våghalsigt den fjärde väggen (rollfigurerna pratar ibland direkt till oss) och mixar tids- och berättarlagren utan att krossa illusionen. Hon låter den vuxna Jennifer, en erfaren dokumentärfilmare, intervjua såväl sig själv som barn, som förövarna i unga och gamla versioner – och skapar på så sätt just en komplex fiktion som talar till både hjärna och hjärta.
Obehagligt är det så klart. Även om Fox och hennes team har den goda smaken att inte pracka på oss några explicita scener, räcker närbilderna på den unga huvudrollsinnehavaren Isabelle Nélisses ansikte för att skildra Jennifers utsatthet, och för att skapa bilder som sitter kvar länge på näthinnan.
The Tale har premiär på HBO 26 maj.