Det börjar med ett mord. När amerikansk polis 1957 går in i den mordmisstänkte diversearbetare Edward Geins hem i den idylliska staden Plainsville, gör man en upptäckt som har kommit att utgöra grunden för den moderna skräckfilmen.
Gein hade mördat kvinnor och plundrat gravar för att sedan sy kläder av deras hud. Händelsen skakade den amerikanska drömmen i grunden, etablerade seriemördaren i kulturen, och gav upphov till Alfred Hitchcocks mästerverk Psycho.
– Det var så hemskt att man knappt kunde rapportera om det i tidningarna. Med Gein kom Psycho och filmvågen om den kliniske psykopaten, som fångade samhällets nya rädsla för den trevlige grannen med en förfärlig hemlighet, säger Anna Arnman, doktor i filmvetenskap på Lunds Universitet, som har studerat skräckfilm i 25 års tid.
Nyckel till skräckens inre
Även om filmer som Dracula, Mumien Vaknar och Frankenstein väckte liv i litteraturens insomnade monster redan på 30-talet, är det Psycho som blir startskottet för den moderna skräckfilmen. Geins fasansfulla dåd bildar en linje från Norman Bates (Psycho, 1960), genom Leatherface (Motorsågsmassakern, 1974), Buffalo Bill (När Lammen Tystnar, 1991) fram till Bloody Face (American Horror Story, 2012).
Men Psycho blev också en nyckel till att förstå vad skräckfilmer egentligen betyder, menar Anna Arnman.
– Den är det bästa exemplet på hur skräckfilm fångar upp hoten i samhället och speglar vår samtid. Jag tycker framförallt att skräck är intressant som ett psykologiskt redskap: det sätter fingret på varför man blir rädd, och vad vi egentligen är rädda för, säger hon till Kulturnyheterna.
Skräckfilmer kan med andra ord ses som ett lackmuspapper för sin samtids oro. Där Psycho visar hur tron på samhället börjar eroderas i USA, pekar andra filmer från samma period på liknande orosmoment, som till exempel den kvinnliga frigörelsen.
– På 60-talet förändrade man familjepolitiken och p-pillret slog igenom. Snart syntes det i filmer som Roman Polanskis Repulsion och Rosemarys baby, säger Anna Arnman.
– Exorcisten kom i 68-rörelsens kölvatten och fångade det vuxna samhällets rädsla inför ungdomsgenerationens uppror. För vad är den finniga, svärande och sexanspelande Regan om inte en karikatyr på en revolterande tonåring?, säger Fredrik Sahlin, filmkritiker på Kulturnyheterna.
Progressiv och reaktionär
I sin vilja att peka ut samhällsfaror finns också en konservativ dragning i skräckgenren. Främlingar, ny teknik och sexualitet är återkommande hot: 80-talets våg av slasherfilmer tuktade gärna sin publik med varnande exempel.
– Alla helgons blodiga natt-filmerna var ganska reaktionära i sin syn på tonåringar, den som hade sex först straffades ofta med döden, säger Anna Arnman.
Vampyrens kombination av att vara en farlig främling och bärare av smittsamma sjukdomar är ännu ett exempel.
– Francis Ford Coppolla gjorde en remake på Dracula där blodet flyter enormt mycket, precis i en tid då vi diskuterade HIV som mest, säger Anna Arnman.
Det fasansfulla blir mainstream
I takt med att skräcken började accepteras brett i samhället i slutet av 90-talet, har genren fått en delvis ny roll. Med Wes Cravens Scream (1996), som lekte med slasherfilmernas klichéer, blev skräckfilmen plötsligt självmedveten. I takt med en växande publik började remakes och uppföljare dugga tätt, samtidigt som gamla troper som zombies och vampyrer figurerade i ständigt nya sammanhang.
– Skräcken har fått en annan status, saker du ser i Harry Potter, Twilight och Sagan om Ringen hade varit totalförbjudna på 80-talet, men riktar sig idag till 11-åringar, säger Anna Arnman.
Även om 2000-talet har präglats av ett återvändande av gamla monster, så uppdateras vår rädsla ständigt. Anna Arnman tror att de senaste årens massövervakningsdebatt kommer att ge avtryck i filmens värld.
– Jag tror att nätet kommer nu, rädslan för övervakningssamhället och skräcken av att leva i en digitaliserad värld: att inte veta om man är övervakad eller inte.
Den paranoida känslan syns också i det senaste årets mest hyllade skräckfilmer, It Follows och The Babadook, som leker med ovissheten om monstret finns på riktigt – eller bara i våra huvuden.
– Psykologisk rädsla har blivit en trend. När vi ser så mycket fruktansvärda scener i världen, byggs ett tryck upp i samhället och vi känner oss hotade. Men är det verkligen ett hot, eller är det jag som håller på att bli vansinnig?