Suzanne Osten har satt sin prägel på svenskt kulturliv sedan 1960-talet. Hon har varit pionjär inom utvecklingen av kultur för barn och unga och startade teatern Unga Klara 1975.

Som långfilmsregissör debuterade hon med ”Mamma” 1982.

Drygt 30 år senare har hon nu en tionde långfilm på gång. ”Flickan Mamman och Demonerna” handlar om hur det är att växa upp med en psykiskt sjuk förälder.

”De satsar inte en krona”

Men än så länge finns projektet bara som trailer – i kombination med insamling, som ser till att hela filmen kan spelas in. Osten menar att det har blivit svårare och svårare att få sin film finansierad sedan hon började, och att kultursfären blivit alldeles för marknadsanpassad.

– Det kan vara så absurt! Man pitchar sin film för finansmarknaden, och alla kommer fram och säger ”Ååh, vilken bra idé, jag vill se den färdig.” Men de satsar inte en krona! säger Suzanne Osten.

Pengar från fans

Att Svenska Filminstituet (SFI) har beslutat sig för att stödja en film, vilket gäller ”Flickan Mamman och Demonerna”, räcker inte för att säkra dess produktion. Det filmstöd de delar ut utgör bara en halv filmbudget, och den andra halvan måste filmproduktionen hitta på annat håll – hos rika investerare som tror på idén, genom bidrag från stiftelser, och dylikt.

Och i Ostens fall betyder ”dylikt” bland annat att vända sig till allmänheten och be om pengar, genom så kallad crowdfunding.

”Vi tappade hakan”

Det är en form av gräsrotsfinansiering som blivit en allt vanligare finansieringsväg att gå det senaste decenniet, i takt med att internet revolutionerat kommunikationsmöjligheterna.

Men Suzanne Osten har också funnit ett annat otraditionellt sätt att finansiera filmen. Ett oväntat möte på filmfestivalen i Cannes ledde till att pengar plötsligt rullade in från ett helt nytt håll.

– Vi fick en miljon av Henning Mankell, avslöjar Suzanne Osten för Kulturnyheterna.

– Vi blev så överväldigade att vi tappade hakan. Det räcker inte till en hel film, men det är en fantastiskt bekräftelse.