Det var en historisk succé för svensk film. Kay Pollaks ”Så som i himmelen” sågs av 1,4 miljoner svenskar, nominerades till åtta Guldbaggar och blev Sveriges Oscar-bidrag för bästa utländska film.
Berättelsen om den utbrände körledaren Daniel som hittade tillbaka till livet genom att gå tvärs emot jantelagen i byn Ljusåker och starta en livsbejakande kör gick upp som en feel good-sol på den svenska biotoppen. Då, 2004, var det trots succén inte tal om en uppföljare.
– ”Så som i himmelen” var för mig ett absolut självständigt verk. Den handlar en mans resa, hans dröm, hans utveckling, hans död. Pang! Han var färdig! Den handlar om att du måste ta chansen i livet, säger Kay Pollak.
Vad hände med Lena?
Men elva år senare återvänder Kay Pollak trots allt till kören i Ljusåker, i sin nya film ”Så ock på jorden”, som har premiär på fredagen.
– Det tog fem år att ta beslutet. Då plötsligt började jag älska den här kvinnan igen. Jag blev nyfiken påLena, som var gravid och lämnades ensam kvar, hur gick det för henne?
I slutet av den första filmen dör Daniel ifrån sin nyfunna kärlek Lena. När ”Så ock på jorden” har sin början står en höggravid Lena (spelad av Frida Hallgren) kvar i sorg. Till hennes räddning kommer något oväntat den första filmens antagonist, den bittre kyrkoherden Stig, med förslaget om att Lena ska bli ny körledare i Ljusåker.
– Vad hade han, skurken, för andra sidor? Jag ville göra Stig till en hel människa. Den nya filmen handlar om dessa två och deras nya resa i livet, säger Kay Pollak.
Kvinnlig intuition
Men det är Lena som är den självklara hjälten i ”Så ock på jorden”, enligt Pollak, som säger att det var viktigt att ha ett kvinnligt perspektiv denna gång.
– Det är fortfarande en hjälteresa i grunden, men Lena känner sig liksom fram mer, hon använder sin djupa kvinnliga intuition. Något har gått fel med den här världen, männen skjuter och skjuter och bombar och bombar, någonstans måste de kvinnliga principerna börja synas, säger Kay Pollak.
Förväntingarna inför premiären är höga. Enligt branschorgansiationen Film och tv-producenterna har biobesöken för svensk film minskat med 43 procent i år, jämfört med 2014, och nu hoppas man att Pollak ska kunna återupprepa sin tio år gamla publiksuccé för att få ordning på siffrorna. Men Kay Pollak känner ingen press på sig, varken från branschhåll, publik eller kritiker.
– Jag har föreläst så pass länge om positiva tankar och att inte låta andras värderingar styra. Det har varit svårt, men jag har helt slutat vara rädd. Jag känner inte längre rädsla, ingen nervositet, det är sanningen, säger Kay Pollak.