– Min idé från början var att jag skulle ge tusen kronor till alla jag mötte. Men det var svårare än jag trodde att ge bort dem, det var ingen som ville ta emot dem. Det blev de som hade väldigt lite pengar, eller väldigt mycket tid som tog emot pengarna, säger regissören My Sandström.

Tanken var från början att punktera myten om att folk skulle konsumera mer kultur om de hade mer pengar i plånboken. Men istället blev det fyra små porträtt av människor som på olika sätt lever i utanförskap.

Intresserad av envisa och besvärliga

– Vissa personer kommer man in till direkt. Jag är också en sådan, som inte har någon farstu. När man möts blir det direkt, på ett djupare plan. Jag tror att det var det som uppstod med de här människorna, säger Sandström.

– Jag hoppas fler blir inspirerade att var de de är. Utan att vara rädda för att hamna i utanförskap, säger hon.

Det tycker hon att hennes förra film, ”Nudisten”, också handlade om.

– Människor är ju fantastiskt intressanta, jag slutar aldrig fundera på varför de gör som de gör. Särskilt de som är envisa eller besvärliga, säger My Sandström.