Foto: Folkets bio

”Nästan skrämmande begåvad”

Uppdaterad
Publicerad

Fredrik Sahlin ser ”Laurence Anyways” en episk kärlekshistoria där den röda tråden är emotionell snarare än reell.

Kanadensiske naturtalangen Xavier Dolan har redan med sina två första filmer visat att han har ett cineastisk sinne utöver det vanliga, men med ”Laurence Anyways” lägger han in ytterligare en växel och framstår nästan skrämmande begåvad – hade han varit friidrottare hade man kunnat misstänka doping.

Han var 19 år när han knåpade ihop sin första långfilm, ”Jag dödade min mamma” – en tonårigt akut och egocentrisk uppgörelse med modern. Dolan spydde ut sitt eget liv på duken. Därefter ”Hjärtslag”, ett lättsammare triangeldrama med yvigare bildberättande. Fortfarande lite valpigt, men kontrollerat så.

Filmrecensioner

När han nu, vid 23 års ålder, berättar om en 40-årig man som efter decennier av normativt leverne bestämmer sig för att byta kön, framstår han plötsligt förbluffande mogen. Han lyckas framförallt göra det specifika generellt.

Det är en svår konst. Alltså att få det här väldigt udda dilemmat att utveckla sig till något som alla, eller nja, de flesta, kan ta till sig.

Jag noterar också tacksamt att Dolan inte har gjort en eldskrift eller pamflett för HBTQ-personers rättigheter utan ett på alla sätt kännbart och mångfacetterat relationsdrama. Nästan tre timmar lång rör sig ”Laurence Anyways” i något som närmast kan beskrivas som en episk resa genom det vida inre landskap som är huvudpersonen. Xavier Dolan är inte intresserad av att förenkla eller förklara, han låter historien ta bivägar och avstickare, den röda tråden är emotionell snarare än reell, men ändå rakt igenom engagerande.

Dolan vägrar dessutom placera Laurence i ett kollektiv, eller ge honom ett epitet, ger sig fan på att vi ska se honom som en komplex individ, inte en fallbeskrivning. Han lyckas även med det. Till stor del naturligtvis med assistans av huvudrollsinnehavaren Melvil Poupaud, som vi också såg briljera i Francois Ozons ”Tiden som finns kvar”.

Pojkvaskern Dolan är som sagt även en bildbegåvning, han blandar upp den såriga realismen med lätt poetiska, surrealistiska scener – för det mesta med full effekt, men några få gånger på gränsen till det övertydliga, det poserande.

Det enda som kan stoppa framgångssagan Xavier Dolan är nog han själv, men så länge den unge filmmakaren håller poserna och sitt lätt pretentiösa drag i koppel kommer han att hålla sig kvar i det toppskikt han nu placerat sig i.

Laurence Anyways

Betyg: 4

Regi: Xavier Dolan

Skådespelare: Suzanne Clement,  Melvil Paupaud, Monie Chokri

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Filmrecensioner

Mer i ämnet