”Beautiful creatures” är en ny ungdomsfilm i fantasygenren. Den bygger på den första delen i en serie om fyra böcker av de brittiska författarna Kami Garcia och Margaret Stohl och lanseras som arvtagare till Twilight-succén.
Det börjar lovande. Berättarrösten är en ung mans med bred sydstatsdialekt. Och miljön är en gudsförgäten håla i South Carolina som för tankarna till träskmarksreviren i något avsnitt av ”True Blood”.
High school-eleven Ethan Wate sover dåligt om nätterna och läser förbjuden litteratur om dagarna, så som Kurt Vonnegut och Harper Lee. Han pratar snabbt och berättar i ett huj om livet bland inskränkta, obildade och lätt fanatiskt religiösa bonnläppar i en bygd där det finns två sorters människor: de som är för dumma för att röra på sig och de som sitter för fast för att komma loss. En mystisk och annorlunda tjej börjar på skolan. Hon är släkt med den skygga ätt som grundade staden och som dragit sig tillbaka till ett kråkslott i skogen. Det ryktas bland bonnläpparna att familjen är satanister. Ethan känner igen henne från sina sömnstörda feberdrömmar och söker upp henne när hon får skulden för de oförklarliga saker som börjat hända i trakten. Åsknedslag på samma ställe flera nätter i rad upprör lokalborna och sprängda fönsterrutor i skolan!
En styrka hos Twilight-filmerna är otvivelaktigt att det är en ung kvinna som för handlingen framåt, för ovanlighetens skull. Här har det blivit rättning i genusleden och protagonisten är som vanligt en kille. Alden Ehrenreich spelar den unge Ethan som längtar bort. Han gör honom, med sin fnittriga charm och avspända, opretentiösa, obekymrade hållning, till en synnerligen avväpnande kille som det är väldigt lätt att tycka om.
Man skulle kunna säga att han är självaste antitesen i ett par gympaskor till gamle Edward Cullen i Twilight. Och härmed spår jag Ehrenreich en storslagen framtid inom filmen. Men med ”Beautiful creatures” är det mer tveksamt.
Besvikelsen startar från det att en Ondskefull Kvinna kommer körande i en läppstiftsröd bimmer cabriolet och ser ut som plockad ur en 80-tals film med Tom Cruise i rollen av entreprenör inom sexhandels-branschen, ja ni vet vilken jag menar. Längre än till de här övertydliga markörerna för vad en kvinna inte får vara (självständig, sexuellt försigkommen, sminkad) har vi alla och även amerikansk ungdomsfilm kommit. Enda förklaringen jag kan ge är lättja och cynism: då ”Beautiful Creatures” ändå kommer att sälja, varför anstränga sig med manus?
Sen bryter allsköns spekulativa orimligheter lös som Twilight-serien redan höjt upp till det vardagliga. Det spårar helt enkelt ur.Jättemycket övernaturliga krafter, historiska tidsresor, häxor, effekter och action, allt man kan önska sig krängs in, men det känns ändå mest som en överbliven picknic av gammal fantasyskåpmat.
Det kunde ha blivit bra med underhållande, (överspelande javisst, men) grymt roliga Emma Thompson i sitt esse som gudfruktig sydstatskärring och Jeremy Irons dystra häxmästare som bara behöver dyka upp, kasta en blick eller fälla någon replik för att det ska skapa förväntningar om intriger, svekfulla vändningar och bittra, incestuösa uppgörelser. Dessa storskådespelare sitter inte av tiden på jobbet. Synd.
Sammanfattningsvis: ”Beautiful creatures” har goda skådespelare och är en inledningsvis uppslukande film som tappar balansen, förlorar all realistisk svärta och tippar över i glättigt effektsökeri och lata twilightklyschor.