I helgen vann journalisten och regissören Gunilla Breskys dokumentärfilm ”Jag stannar tiden” Sveriges finaste dokumentärfilmspris Tempo Documentary Award.
Baserad på en krigsfotografs liv
Filmen baserar sig på den sovjetiske krigsfotografen Vladislav Mikoshas liv under andra världskriget då han dokumenterade kriget mellan Sovjetunionen och Tyskland.
– Min film utspelar sig i stora delar på Krim och i Sevastopol under andra världskriget. Den visar vad som hände när tyskarna kom och hundra tusentals människor dog, skadades eller togs som krigsfångar, säger Gunilla Bresky till SVT.
Premiären sammanfaller med den pågående oron
Efter de senaste veckornas dramatiska utveckling i Ukraina är filmen nu oförutsett högaktuell.
– Det var förstås ingenting jag hade planerat. Jag har jobbat nästan sex år med projektet och de första åren fick jag kämpa för att överhuvudtaget få finansiering åt projektet. Att filmens premiär sammanfaller med det som händer nu hade jag inte kunnat förutse.
”Gamla skräcken för ryssen skiner igenom”
Gunilla Bresky är kritisk till medierapporteringen om dagens Krim-konflikt och menar att den gamla skräcken för ryssen skiner igenom. Hon kritiserar nyhetsbilden som hon anser vara allt för ensidig.
– Lever du på en plats med en så blodig historia i kampen mot nazismen är det väl helt naturligt att människor blir oroliga när det kommer en ny regering i Kiev där det ingår nynazister. Man kan inte frånsäga människor deras rätt att reagera utfrån sin historia, även om det vara fullständigt fel utifrån internationella lagar och avtal. Det här har helt fallit bort ur diskussionen om vad som händer på Krim.
Efterlyser en utförligare historiebeskrivning
För att bredda rapporteringen efterlyser Bresky en mer utförlig historiebeskrivning av vad som hände i området under andra världskriget.
– Det är en del av historien som kommit bort. Jag har knappt sett någon som varit intresserad av att berätta att Krim har en så blodig och brutal historia.
Är vi historielösa?
-Ja, absolut. I synnerhet när det gäller vad som hände i Sovjetunionen under andra världskriget. Vi i Sverige vet ingenting. Tjugoåtta miljoner män, kvinnor och barn dog i kampen mot nazismen. Det tycker jag är viktigt att veta och det är därför jag har gjort mina filmer.