Tre tonårskillar styr upp fetfesternas fetfest när Thomas föräldrar lämnar familjens hus obevakat under sin bröllopshelg. Thomas och hans kompisar Costa och JB behöver ett party för att boosta sin status på skolan men vad som börjar lagom crunk slutar med upplopp, eldkastare och Swat-teams.
Det låter som filmen du sett hundra gånger. Men ”Project X” har något – kanske ofrivilligt – genuint mörkt över sig. Thomas är övertygande som mesig kille utan humor och hans vän Costa är ett riktigt litet svin som manipulerar sin kompis till att ha fest mot sin vilja. Costa Trakasserar JB för sin fetma (när killarna tagit ecstasy ber han om ursäkt för att han gett JB en BH i födelsedagspresent).
Costa är som hämtad ur en av Larry Clarks filmer, där ungdomsgenerationen blivit apatisk av cynism. Han springer omkring som en jycke påtänd på tjack och rohypnol och sprider homofobi, sexism och hat utan minsta glimt i ögat. Även om jag njuter av det dekadenta röjandet genom hela filmen längtar jag mest av allt efter att någon ska smälla till honom. De hjärtlösa skämten gör att ”Project X” svänger från ”Föräldrarfritt” till ”Flugornas herre” på ett osoft sätt.
”Project X” har inspirerat till en våg av copycat-fester där ungdomar i USA använt sociala medier för att marknadsföra sina egna ”Project X”-partyn.
En hemmafest i Houston blev viral genom facebookspridningar där 1000 personer dök upp. När polisen försökte stänga ner det roliga spårade allt ur och någon med ett vapen sköt och dödade 18-årige footballspelaren Ryan Spikes.
”Project X” är ointressant som festfilm (”Se hellre Rules of Attraction” eller ”Dazed and Confused”), men funkar som generationsskildring. Kanske just för att en film med så realistisk mobbning och handycam-grepp inspirerat andra.
Jag har förstås inga bevis, men jag är säker på att alla tragiska konsekvenser av ”Project X” är Costas fel. Eller rättare sagt Corey Delaneys, som är den verklige förlagan Costa är baserad på. Delaney är 16-årig Melbourneunge som ställde till med fest där det mesta gick sönder, och notan slutade på 20 000 australiensiska dollar.
Delaney blev intervjuad i australiensisk TV efteråt. Iklädd uppknäppt jacka med bar överkropp och solglasögon som han vägrar ta av sig, trots att reportern tjatar. ”Nej, de är berömda”, svarar han. När reportern ber honom göra avbön och ge några råd till andra ungdomar som funderar på att festa när deras föräldrar rest bort, svarar Corey ”Låt mig göra det åt er, alla säger att det här var den bästa festen någonsin”.