Ett disparat gäng gamla polare åker på svensexa till Las Vegas eller annan syndfull stad där festandet snart övergår i kaos och paniksituationer, ofta med minst en död strippa inblandad.
Konceptet är lika ofta upprepat som det vid det här laget är genuspolitiskt stendött. Senaste gången det kändes någorlunda spännande var 1998 då subgenrens kanske mest kända bidrag ”Very bad things” hade premiär.
Men om man vänder på steken, då? Och istället låter ett gäng tjejer dra på möhippa medan deras mesiga metrosexuella män får stanna hemma – då måste det ju bli kul! Väl?
Nej.
Brudig hö-hö-humor är inte roligare än grabbig sådan.
Inte ens om den levereras av en annars alltid sevärd skådespelare som Scarlett Johansson. Det är hennes rollfigur Jess som ska gifta sig. Tillsammans med fyra ungdomskamrater drar hon ner till Miami för att, som den bröliga kompisen Alice säger, simma i ett hav av kukar. Nu hinner de inte med så mycket sådant innan Alice råkar ha ihjäl en manlig strippa, och partyhelgen tar en helt oväntad vändning.
Oväntad för dem alltså. Vi i publiken får en deja vu och kan börja bocka av de förutsägbara turerna.
Den första akten, där intrigen ska presenteras bjuder på ren mental smärta. Där en smart komedi på liknande tema, som ”Bridesmaids”, lät en vältajmad och förhöjd igenkänningshumor lägga ut spelplanen, tvingar ”Rough Night”s skapare Lucia Aniello skådespelarna krysta fram premisserna i en stolpig och gapig dialog som gör den tänkta lättsinnigheten påfallande tungfotad.
Men så kunde regissören till ”Bridesmaids” också luta sig mot ett manus skrivet av begåvade komikern Kristen Wiig, medan Lucia Aniello fick lita till sin egen förmåga, med stöd av Paul W Downs – som för övrigt också spelar Jess blivande brudgum Peter. Det var först när det framgick att Downs varit med och skrivit manus som jag förstod varför den menlösa Peter fått så mycket duktid...
Precis som sina testosteronfyllda motsvarigheter är det här en förutsägbar, sexistisk och i förlängningen trist sedelärande (jodå, alla lär sig någonting om sig själva) komedi som bara vid några få tillfällen blottar några funny bones. Roligast är de pockande pilska birollerna Lea och Pietro, som görs av gamla stjärnan Demi Moore och Ty Burrell, mest känd som Phil i ”Modern family”
Jo, okej, scenen där vi för första gången får en glimt av Peters svensexa är både överraskande och underhållande. Den visar sig nämligen utgöras av en sober vinprovning där de metrosexuella männen pratar druvor och känslor, och där den inhyrda vinexperten efter ett tag frågar:
– Guys, are you ready to GET CRAZY!?
– Yeah!
– Okej, this Lambrusco is served… (trumvirvel)… chilled!
Det är kul.