Vilken Resident Evil är det här? 5, 6? Jag vet inte riktigt, men likt en film som ”My first porn 8” har ordningen ändå tappat sin betydelse.

Första ”Resident Evil” lyckades behålla trovärdigheten, åtminstone i sitt egna datorspelsestetiska universum. Milla Jovovich som en elittränad labbråtta fick ta hand om det första utbrottet av ”T-virusets” första smittohärd i ett underjordiskt forskningscenter – orsakat av ”Umbrella”-företagets experimenthybris.

Zombieslakten kändes motiverad, även om det var lite tjockt att svälja japanska tolkningar av Amerikas framtidsdystopiska stadsnamn som ”Racoon city” (som om ett alternativt Stockholm skulle döpas till ”Chihuahua City”).

Sedan dess har världen helt tagits över av zombies, och eftersom varje uppföljare i serien har kryddats med fler nördfetischer har mitt lilla intresse succesivt skrapats bort. Zombiegenrens tradition av konsumtionskritik bor inte här, ”Retribution” är latex, vapen och  som bäst en uppdämd pojkrumsfantasi från Hollywoodproducenter med japansk manga som val av erotik.

Precis som ettan utspelar sig ”Retribution” under jorden i en labyrint av fällor och sånt. Den kanske handlar om något, och jag skulle förstås kunna utveckla, men nu orkar jag inte skriva mer.