”Magnolia” var senaste gången en regissör använde Cruisepersonlighet fullt ut för att skaka fram en intressant karaktär. Som den ultracyniskadejtingcoachen TJ Mackey.

Tom Cruise är helt enkelt bäst som Tom Cruise.Skådespela kan han bara hjälpligt.

 I ”Rockof Ages” har man också försökt få honom att förlösa sin inre Cruise genom att casta honom som den megalomane rockstjärnanStacee Jaxx  under storhetstiden av80-talets keffaste musikgenre: glam-metal. Jaxx är ”en slav till rock”, lämnadensam efter allt rumlande. Nåja, han kåtar ändå upp Malin Åkerman (pryd RollingStone-reporter) med sin skiter-i-allt-attityd. Så mycket att hon strippar påett biljardbord innan Cruise sjunger ”I wanna know what love is” in i hennesrumpa.

För Cruise borde detta vara som enmusikalvariant av att skutta runt i Oprahs soffa där han får bevisa hurstraight han är. Åtminstone för sig själv (vi bryr oss verkligen inte, dude).

Det blir förstås lika krampaktigt fjolligt som hela metalkulturen, ochdärför väldigt underhållande. Tyvärr är det inte realistiskt att låta ettkontrollfreak vara ”bakis” med en drygnykter uppsyn halva filmen.

Nog gaggat om honom. ”Rock of Ages”, baseradpå broadwaymusikalen med samma namn, handlar mest om småstadstjejen Sherrie ochcitykisen Drew (ja hela filmen är en referens till Journeys ”Don’t stopbeliving”) som träffas på sunset strip i Los Angeles, blir kära och börjar söka lyckan tillsammans.

 Trots att filmen är80% sång och dansnummer har flera parallellhistorier borrats in i manus. Kristnahögergrupper vill utrota heavy metal, den legendariska rockklubben är konkurshotad och samtidigt måste Drew sälja utoch bli rappare i ett pojkband för att få ett skivkontrakt? Allting blir väldigtförvirrat.

Regissören Adam Shankman kan heller inte bestämma när han vill göramusikal och inte. Sången är varken insprängd i filmen eller i sin egna värld. Det viktigaste, musiken, är helt enkelt ilimbo.