Kulturnyheternas filmkritiker Fredrik Sahlin är inte fan av romcom-genren. Det blev tydligt redan i en recension 2002 då han ska ge sitt utlåtande om ”Om ödet får bestämma” med John Cusack och Kate Beckinsale i huvudrollerna.
Men Fredrik Sahlin är inte den enda kritikern som tar avstånd från genren.
Vad är det som gör att romcoms sällan går hem hos kritiker?
– De flesta av oss kritiker tappar lite av livsgnistan när vi ser en film vars existens helt bygger på beprövade framgångsformler. Det gäller såklart även action eller för den delen förutsägbara snyftdraman. Sen kan man ju såklart ändå hysa en förkärlek för en viss genre, jag kan exempelvis gå igång på svärd och sandal-filmer, även om de också är galet förutsägbara, säger Fredrik Sahlin.
”Ren mental smärta”
– Jag har i och för sig mindre nogräknade kollegor som på fullaste allvar hävdar att romcom-hiten ”Love Actually” är en bra film. Vilket ju är smått barockt, eftersom det är ett patologiskt inställsamt potpurri på genrens alla klichéer – en ”Absolut romkom”, om man så vill. En av de viktigaste, och mest tröttsamma, sekvenserna i en romcom är ju den avslutande scenen där vi ser någon form av offentlig kärleksförklaring. På en fest, i en tunnelbanevagn, över flygplatsens högtalarsystem. I ”Love Actually” får vi tre sådana scener. Det är ren mental smärta.
I somras var den stora snackisen i romcom-kretsar den tredje filmen om Bridget Jones, ”Bridget Jones’s Baby”, en film som Fredrik Sahlin var försiktigt positiv till. Men har det kommit någon romcom på senare år som du tycker har varit bra?
– Inte en ren romcom, som den stipuleras utifrån ovan given mall. Men om man exempelvis får gå lite utanför ramarna så kan man väl klämma in succéserien ”Girls” här. Lena Dunham och gänget blåser in frisk luft i den romantiska komedigenren, på samma sätt som Woody Allen en gång gjorde i den moderna romcomens föregångare ”Annie Hall”, säger Fredrik Sahlin.
Alternativa tips
Istället rekommenderar han några alternativa alla hjärtans dag tips.
– Den amerikanska serien ”Casual”. Ännu en sitcom-liknande serie om knepiga relationer i den vita medelklassen, men ack så smart och underhållande. Och icke att förglömma, ”Vuxna människor”, en cynisk kärleksfilm av Felix Herngren och På spåret-domaren Fredrik Lindström, från 1999. Den börjar hos parteraputen och slutar på samma ställe. Ingen har lärt sig något, förutom då att ljuga bättre. För sig själv och omgivningen. Mycket kul!
– Mina tips handlar med andra ord om att det inte är en picnic att ha ett förhållande, och det tycker jag gott man kan ha med sig innan man sätter igång och flirtar ohämmat.