Det fanns en tid av relativ frihet i Ryssland efter Berlinmurens fall. Under samma period gjordes en rad spännande och samhällskritiska filmer i landet. ”Cargo 200” av Aleksej Balabanov och ”Svobodnoe plovanje” av Boris Khlebnikov är två exempel på filmer som hyllades internationellt.

– Det kom en våg av våg av intressanta filmer när teaterregissörer började göra film, säger Lena Jonson, Rysslandsforskare på Utrikespolitiska institutet.

Ökad kontroll

Men nu har staten dragit i nödbromsen. Det började med att man tog kontroll över de stora mediekanalerna, och nu har turen kommit till filmmediet. Patriotism och traditionella ryska familjevärderingar står högt upp på agendan, och den hårdare granskningen har lett till ökad censur och indragna filmstöd bland de som inte följer riktlinjerna.

– När den nye kulturministern Mediskin tillträdde 2012 visade han snabbt ett intresse för filln. Han såg propagandavärdet av filmen som en förmedlare av värden som patriotism och synen på den egna historien, menar Lena Jonson.

Tidigare i år utfärdade det ryska kulturministeriet en lista över godkända ämnen för att få statligt filmstöd: Patriotiska krigsfilmer och traditionella familjevärderingar står högt upp på önskelistan. Okritiska folkliga komedier går också bra.

– Man ska tänka rätt snarare än tänka fritt, säger Rysslandsforskaren Lena Jonson.

Ny film väckte kritik

Den ryska filmen Leviathan hyllades utomlands och nominerades till en Oscar, men stämplades som antirysk i hemlandet eftersom den skildrade maktmissbruk och korruption. Debatten om Leviathan är ett exempel på hur kulturklimatet har hårdnat i Ryssland.

Filmproducenten och distributören Sém Klebanov menar att de ryska filmregissörerna – liksom hela kulturlivet i stort – numera förväntas hjälpa statsmakten med att fostra en ny generation av okritiska patrioter.

– Det här är ett sätt att sprida och befästa konservativa och ryska ortodoxa värderingar bland medborgarna, säger Lena Jonson.